Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a Häft. - Våra förfäders kranieform. Crania suecica antiqua. Af Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På det att mitt material måtte erhålla största möjliga
omfattning, vände jag mig till föreståndarne för de museer i
Sverige, i hvilka fornkranier finnas, med anhållan att få för
beskrifning begagna de i dem förvarade fornkranier. Till mitt
förfogande hafva sålunda benäget ställts kranierna i Statens
Historiska museum, i Karolinska Institutets anatomiska museum, i Lunds
anatomiska och historiska museum, samt i Göteborgs museum.
Äfven i Uppsala universitets anatomiska museum finnes ett antal
fornkranier, men då antagligen därvarande anatomer hafva för
afsikt att närmare beskrifva dessa kranier, har jag icke velat sätta
i fråga, att de skulle ställas till mitt förfogande.
De fornkranier, som sålunda varit mig tillgängliga för undersökning,
hafva utgjorts af icke mindre än 43 svenska kranier från
stenåldern, därutaf 27 ur gånggrifter, 15 ur hällkistor och 1 ur en
skånsk torfmosse; 20 kranier från bronsåldern, alla ur hällkistor;
samt 42 kranier från järnåldern, däraf 40 ur grafvar, 1 ur svarta
jorden vid Björkö och 1 ur en torfmosse; hvarjämte äfven medtagits 1
kranium, som antagligen härrör från bronsåldern, men möjligen
äfven från järnåldern. Sammanlagdt utgöra således de fornkranier,
som stått till mitt förfogande, ett antal af 105. –
I mitt nyligen utgifna arbete, Crania suecica antiqua, som jag
vid decembersammankomsten 1899 öfverlämnade till Svenska sällskapet
för antropologi och geografi, har jag gifvit beskrifning,
mått och afbildningar af de flesta af dessa kranier.
På grund af uppmaning af Sällskapets n. v. ordförande och
dess sekreterare skall jag nu söka i några korta drag lämna en
öfversikt af detta arbetes innehåll.
Arbetet, som är tillägnadt »minnet af Sven Nilsson, banbrytaren
på fornforskningens områden», innehåller 5 kapitel.
I det första, som utgör en historisk öfverblick af vår kunskap
om de europeiska folkens raskarakterer, skildras utvecklingen af
vår kunskap om rasegenskaperna hos vår världsdels folk, huruledes
LINNÉ under namn af Homo Europæus uppförde européerna
såsom ett af sina fyra människoslag, huru Blumenbach under benämning
af den kaukasiska varieteten betraktade dem – med frånräknande
af finnar och lappar – såsom en enhetlig varietet samt huru Anders
Retzius var den förste som år 1842 ådagalade, att äfven bland
Europas folk mycket beaktansvärda rasolikheter förefinnas, i det att ungefär
hälften af dem äro långhufvade eller dolikocefaler, och hälften
korthufvade eller brakycefaler. Anders Retzius framhöll tillika att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
