Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Om drifisen i Norra Atlanten. Af O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framlades för den VII geografiska kongressen i Berlin 1899 af
kaptenen i danska marinen V. GARDE. Man finner i dessa
publikationer ej blott drifisområdets gränser under de flesta månader af
året utsatta, utan äfven kartor, hvari vattnets yttemperatur angifves
genom kartor med tvenne siffror i hvarje gradfält, hvaraf den
öfverst stående siffran anger medeltalet af alla
temperaturobservationer inom området under första hälften af månaden och den
undre medeltemperaturen under sista delen af samma månad.
Materialet till dessa ytkartor hämtas dels från de förut omnämnda
regelbundna iakttagelserna å de danska ångbåtslinjerna, dels från
observationer, som dagligen utföras ombord å norska säl- och
hvalfångare, under fångsttiden spridda kring hela västra, norra och
nordöstra randgebitet af Nordhafvet. Huru sådana iskartor se ut,
finner man af omstående figurer, som föreställa Nordatlantens
isgräns under månaderna maj och juli 1896.
Redan första anblicken af dessa kartor visar, hvilka enorma
förändringar N. Atlantens isfält kunna undergå inom loppet af några
månader. Det väldiga drifisfältet, som polarströmmen framskjutit
under vintermånaderna och hvilket i maj förefanns mellan Island
och Jan Mayen samt norr och öster om dessa öar ända in emot
10° östl. long., har i juli reducerats till en smal isström längs
Ostgrönlands kust, som lämnar hafvet mellan Island och Jan Mayen
alldeles isfritt. En liknande reduktion försiggår på Grönlands västra
sida med den s. k. »storisen» i Davis Strait under sommarens lopp.
Ej mindre betydliga äro de förändringar man iakttager på
iskartorna från ett år till ett annat. Man jämföre t. ex. majkartan
1896 med kartorna för samma månad 1897 och 1898.
Norra Atlanten synes, af dessa iskartor att döma, hafva
alldeles oregelbundna och oberäkneliga perioder af istäckning och
isfrihet, hvilka särskildt träffa vissa regioner, som ibland befinnas
alldeles isfria och ibland afspärras af oframkomlig is. Man
åtskiljer i Nordhafvet alldeles som i Baffins Bay dessa areor genom
namnen »östisen», »västisen» o. s. v. Fångstfartygen finna ena
sommaren öppet vatten kring Spetsbergen och Nova Semlja och
vägen öppen till Frans Josefs land, ett annat år åter blockerar
»östisen» Storfjorden och Beeren Island långt in på sommaren;
Karahafvet trafikeras vissa år utan all svårighet, hvarpå följa andra
år, då det är till den grad isfylldt, att det tyckes göra fullt skäl
för benämningen »polarhafvets iskällare»; Islands nord- och ostkust
blockeras vissa somrar af drifis, den s. k. »nordisen», hvarpå långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
