Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Om drifisen i Norra Atlanten. Af O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själfva issmältningen i hafvet går alltid till sålunda, att en
varm underström, som utgår från golfströmsarean, angriper
drifisen underifrån och bildar ett blandningsvatten, hvilket dels stiger
upp till hafsytan, om det är lättare (genom uppblandning med
smältvatten), dels sjunker ned till bottnen, om det (genom afkylning
i kontakt med isen) blifvit tyngre än underströmmens vatten. Då
isstyckena angripas underifrån, måste smältvattnet stiga upp till
ytan. Denna lyftning af smältvattnet utgör ett mekaniskt arbete,
som förrättas af tyngdkraften, och hela fenomenet kan jämföras
med ett vattenfalls, ehuru riktningen hos det strömmande vattnet
är motsatt den vanliga, i det att vattnet rinner nedifrån uppåt mot
hafsytan för att därstädes bilda en ytström (polarströmmen), som
har motsatt riktning mot underströmmen, hvilken förorsakar
smältningen.
Det mekaniska arbete, som issmältningen förorsakar, beror af
drifisens djup under hafsytan, af vattenlagrens specifika vikt och
temperatur o. s. v. Under de förhållanden som råda i våra haf
kan detta arbete (?) beräknas till
? = 0.0139 d meterkilogram
för hvarje kilo is som smälter; d betyder isens djup under
vattenytan i meter. Detta arbete användes uteslutande till framdrifning
af strömmen. Den strömbildande arbetsenergien, som blir
disponibel vid hafsisens smältning, kan vara ganska betydlig i sådana
trakter, där en isförande polarström mötes af en varm underström,
särdeles om polarströmmen för grof drifis eller isberg, hvilka nå
djupt ned i vattnet. Då de antarktiska isbergen, enligt
Challenger-och Valdivia-expeditionernas utsago, ligga 400 - 500 meter djupt,
blir det strömbildande arbetet för hvarje kilo is, som afsmältes från
deras undersida, 0,0139 X 500 = c:a 7 meterkilogram. Den
underström, som angriper den antarktiska isranden, har också väldiga
dimensioner. Valdivia fann mellan det kallare ytlagret af isens
smältvatten (»antarktiskt vatten»), som var afkyldt under 0° Cels.
nästan till isens smältpunkt - 1,7°, och bottenlagret, som
äfvenledes var afkyldt under 0,° (till - 0,5), ett nästan 2000 meter
mäktigt vattenlager öfver 0° (underströmmen).[1]
Redan i Challenger-expeditionens Reports träffar man ett
temperaturdiagram från antarktiska hafvet, hvaruti samma hydrografiska
formation framträder. I alla oceaner, hvarest issmältning äger rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
