Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Bidrag till kännedomen om Brasiliens urbefolkning. Af G. W. Freyreiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville återvända till Presidio, ett fruktansvärdt oväder öfverraskade
mig i skogen nära de indianska hyddorna. Åskväder med storm
såsom nu äro förskräckliga därigenom att tusentals kolossala träd
vräkas omkull af orkanen dels på grund af sin höga ålder, dels
emedan de, såsom man iakttagit hos de brasilianska trädslagen,
icke äro djupt rotade. Dessutom äro dessa jätteträd i allmänhet
fast hopbundna genom lianer med närstående träd, som antingen
dragas med i fallet eller blifva krossade. Härtill kommer det
förskräckliga mörkret, som blott upplyses af de starkaste blixtarna,
under det åskan rullar utan uppehåll. Regnflödena störta
oupphörligt ned från kringliggande höjder, och till faran att krossas af
träden, hvilkas brak man ej kan höra för åskbullret, kommer ofta
det hastiga stigandet af en i närheten befintlig bäck eller ström.
Ett sådant oväder nödgade mig alltså en kväll att taga min
tillflykt till de nyss omtalade vildarna (coroados). Beledsagad af
min coropó-gosse anlände jag till dem fullkomligt genomvåt,
emedan jag – förutom det nedstörtande regnet – haft att
genomvada flere af de plötsligt stigande bäckarna, som nådde mig till
bröstet. Naturligtvis var det min första omsorg att draga af mig de
vattendrypande kläderna, men hvarmed skulle jag ersätta dem, då
i hyddan ej ens fanns så mycket som en skjorta? Indianerna voro
nakna och gjorde narr af min förlägenhet, men en ung indianska
af ungefär 16 års ålder hade medlidande med mig och på
teckenspråket bad hon mig mottaga sitt skörte, det enda plagg hon hade.
Detta afslog jag naturligtvis, då alla de närvarande kvinnorna buro
detta klädesplagg, och det återstod mig således blott att, befriad
från mina våta kläder, sälla mig till det nakna sällskapet kring
elden. Länge var jag dock föremål för deras uppmärksamhet,
emedan mitt hvita skinn var så olikt deras. Då jag märkte detta
och förmodade, att de aldrig sett européer, så begagnade jag denna
omständighet till min fördel, och då jag kände deras hat till
portugiserna, lät jag min unge coropó, som förstod deras språk, tolka
för dem, att jag ej var portugis, utan af en stor nation, som bodde
mot norden. Från detta ögonblick växte deras förtroende, som jag
redan förut sökt vinna genom små skänker. Den äldsta kvinnan
erhöll – sannolikt var det af hennes man, hvilken tycktes vara
jämnårig med henne – befallning att koka litet majs åt mig, men
då hvarken sådan eller erforderligt bränsle fanns i hyddan, så satte
jag mig emot den erbjudna trakteringen, ty åskan rullade öfver
oss och ösregnet tycktes hota med en ny syndaflod. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
