Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Om de nyaste upptäckterna i Armenien. Af K. F. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det allmänna innehållet af en sådan inskrift är: »Menuas har
byggt denna pili, Menuas-pili (dess) namn.» Man hade förut
tolkat pili som ’inskrift’. Det är emellertid klart, att pili här - som
annorstädes - blott kan betyda »kanal» eller »kanalmur, akvedukt».
På detta sätt har man, genom att noga taga hänsyn till
fyndomständigheter, fyndplats o. s. v., så småningom lyckats så att säga
tillkämpa sig betydelsen af det ena ordet efter det andra.
Det är att märka, att Menuas, som synes varit en särdeles
kraftig och dugande regent, låtit anlägga flera bevattningskanaler
rundt omkring Van-sjön, äfvensom anlagt klippborgar med
tillhörande städer samt ett stort antal smärre fästningar och borgar i
sammanhang med utvidgningen af rikets gränser genom krigiska
företag i olika riktningar. Och öfver allt, dit hans hand räckt,
har han genom inskrifter låtit eftervärlden veta det.
Utom med utgräfningar o. s. v. sysselsatte man sig med att
ur kyrkorna låta uttaga och undersöka de stenar med kilskrift,
som där funnos inmurade. Efter åtskilligt besvär och
parlamenterande hade man fått tillåtelse därtill. Så fann man i en kyrka
en sten, på hvilken i chaldisk skrift för första gången träffades
namnet, på en assyrisk kung: Asur-ni-ra-ri-ni Ada-di-ni-ra-ri-e-hi,
Asurnirari Adadniraris’ son, Tiglatpileser III:s (745-727)
föregångare. - I en annan kyrka funnos nya inskrifter härörrande från
Argistis I (Menuahini), nämligen på baksidan af förut bekanta
stenar.
Från Van gjordes utflykter i omgifningarna af Van-sjön, på
så sätt, att BELCK och LEHMANN skulle resa hvar för sig, den förre
för att undersöka den nordvästliga och norra stranden, den senare
för att genomforska trakterna söder om sjön. BELCKS på flera
veckor beräknade expedition måste redan efter 8 dagar afbrytas
på grund af ett öfverfall af kurder, Armeniens och kringliggande
trakters plågoris. Utflykten blef långt ifrån utan resultat: åtta
nya inskrifter upptäcktes, bland dem den viktigaste i Adeljewaz
vid norra stranden, härstammande från Rusas II Argistihinis (omkr.
680), viktig specielt äfven därför, att där nämnas strider med ett
par af Mindre Asiens mest omtalade och omtvistade folk eller
folkkomplexer: hetiter och moscher. Själf upptäckte LEHMANN
i en af kurderna 1896 starkt ramponerad kyrka i den armeniska
byn Charakonis en som tröskel använd stor inskriftssten, en
kolossal stele med inskrifter på två sidor. Denna var inristad till
förevigande af Ispuinis’ och Menuas’ seger öfver det till Assyrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
