Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Om de nyaste upptäckterna i Armenien. Af K. F. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chalderrikets omfattning, då det stod på sin höjdpunkt, kan
tämligen noga bestämmas efter inskriftsfynden. De yttersta i
periferien af en cirkel, hvars medelpunkt är Van-sjön eller staden Van,
böra ange de ungefärliga gränserna. I norr och nordost hafva
chalderna framträngt till slätten omkring Alexandropol (inskrifter
från Kulidjan, Gaulidja: Argistis I) och Göktscha-sjön. I nordväst
beteckna Menuas’ inskrifter från Alaschgert, Hassan-kaleh och
Delibaba gränsen (ännu något nordligare Sarykamysch: Argistis I);
i väster märkas som ytterpunkter Palu (Menuas), Mazgert (Rusas
II) och ytterst Malatia (Menuas, Sardur III). I söder torde bergen,
som skilja Armenien från Syrien och Mesopotamien, utgjort gräns.
Ostgränsen bör man kunna tänka sig dragen från Göktscha-sjön
(Ordaklu och Zadjalu: Argistis I och Sardur III) ned till sydänden
af Urmia-sjön; längre mot söder Menuas’ inskrift på Taschtepe i
det gamla af Menuas underkufvade eller åtminstone bekrigade
mannäer-folket; samt mera åt söder och väster de båda kanske
viktigaste af dem alla: pelarna från Kelischin (Ispuinis, Menuas) och
Topzauä (Rusas I).
Detta rikes politiska betydelse kan närmast mätas genom det
motstånd, det gjorde mot Assyrien, och den vikt, denna dess
arffiende lade på att söka betvinga det. Det ser ut som om Chaldia
en tid var fullt ut lika mäktigt som eller öfverflyglade Assyrien.
Underkufvadt har Chaldia aldrig blifvit, förrän samt i och med att de
indoeuropeiska mederna och perserna uppträdde som statsbildande.
Första gången det nuvarande Armenien nämnes i samtida
urkunder är i den assyriske konungen Asurnasirabals annaler (från
slutet af 12OO-talet f. Kr.). Där nämnes ett folkförbund Naïri såsom
boende i Armenien. Delvis i förbund med aramäiska stammar synas
dessa Naïri-folk redan under Salmanassar I (omkring 1300), men
ännu mera under Asurnasirabal hafva vunnit i betydenhet och rent
af inkräktat på assyriskt område.
Assyrien synes hafva haft mycket att göra med dessa folk.
Under Tiglatpileser I (omkr. 1100) gjorde assyrierna ett stort
krigståg mot dem och kommo norr om Van. Enligt en af
Tiglatpileser uppställd assyrisk inskrift, funnen vid Gondjalu nära
Melazgert, skulle han där hafva segrat öfver de förenade
Naïri-furstarne samt eröfrat stora landsträckor. Och i den ofvan omtalade
vid Sebenehgrottans ingång anbragta inskriften af samme kung
kallar han sig »eröfrare från västlandets stora haf till landet Naïris
haf (Van).»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
