Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Om de nyaste upptäckterna i Armenien. Af K. F. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta af flere stammar bestående, tämligen lösa folkförbund
förenades till ett rike, Naïri, under den kraftfulle härskaren Sardur I,
Lutipris’ son, »Naïri’s konung, världens konung», hvilken är den
förste förarmeniske kung, som efterlämnat skriftligt minnesmärke
om sig, nämligen en på assyriskt språk affattad inskrift, funnen på
Van-klippan. Sardurs tid torde vara att förlägga till omkring 880.
Han var sålunda samtida och medtäflare till den assyriske
konungen Asurnasirabal III (884-860).
Den förste chaldiske härskare är Aram, med hvilken
Asurnasirabals efterträdare Salmanassar II (860-826) är samtida. Från
denna tid benämnas folket och landet omkring Van regelbundet
Urartu, motsvarande bibelns Ararat, Herodots ’Aλaρóδτoτ, hvilket man
rätt ofta i den vetenskapliga litteraturen nu får se användt som
etnografisk term, hvarmed man velat beteckna en samling folk
och stammar, som från äldsta tider skulle haft sitt hem i Armenien
och Kaukasus-trakterna. Själfva kalla de chaldiska konungarne
sitt land Biaina med hufvudstaden Tuspa(-na), gr. θωσπía, hvaraf
det gamla namnet på Van-sjön, θωσπíτις är härledt. Äfven Arams
son Sardur II (Seduri i assyr. inskr.) torde varit samtida med
Salmanassar II. Under densammes tid uppträder ett annat
statsbildande folk, mannäerna, som slagit sig ned söder om Urmia-sjön.
De omnämnas nämligen första gången i hans annaler från 830,
och uppträda senare under Menuas i Armeniens historia.
Efter Sardur II kom dennes son Ispuinis, samtida med
Salmanassar II:s son Samsi-adad IV (825-813) och i dennes
inskrifter benämnd Uspina.
Efter Ispuinis - förut till dels samregerande med honom -
(Kelischin-pelaren från 820) möta vi chalderrikets främste
härskare Menuas (omkr. 800), således samtida med Assyriens härskare
Adad-nirari (812-784). I hvilken utsträckning han genom
anläggande af borgstäder, kanaler och vattenledningar sörjde för sitt
lands inre utveckling, hafva vi redan antydt. Utåt gjorde han
också enorma landvinningar i nästan alla riktningar. Så
underlade han sig mannäernas land (enligt hvad inskriften från
Tasch-tepe visar) och tog viktiga vasallstater från Assyrien. Från och
med honom blir konungatiteln i inskrifterna fast; den lyder: »den
mäktige konungen, konungen af Biaina, furste (alusi) af Tuspa».
Enligt en inskrift, använd som golf i Kurschan-moskén i Van,
hade Menuas en son Inuspuas. Vi veta emellertid icke, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
