- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 20 (1900) /
398

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - De nyaste forskningarna om bronsålderns början i norden. Af Oscar Almgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han ansåg därför, att de båda grupperna representerade två
hufvudsakligen samtidiga, men lokalt åtskilda kulturer, hvilka
uppstått genom inflytelser från olika håll, från sydväst och sydost.

Detta föranledde MONTELIUS att med ökad ifver fullfölja
undersökningarna i frågan på de vägar han en gång valt sig och ansåg
bäst leda till målet. Efter flere förelöpande uppsatser, innehållande
detaljundersökningar, utgaf han till sist 1885 en större afhandling
Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på
Skandinavien,
hvari han fasthöll och ytterligare utvecklade sin gamla
uppfattning samt uppvisade, att den af MÜLLER påpekade lokala
olikheten hade sin grund däri, att de fyndrika kulturcentra under
äldre bronsåldern hufvudsakligen legat i den västra delen af
kulturområdet, men senare förflyttat sig österut.

Detta MONTELII arbete blef epokgörande för frågan och blef
tillika en lysande seger för den forskningsmetod, som han och
Hans Hilderbrand omkring 1870 oberoende af hvarandra börjat
använda för lösandet af den förhistoriska kronologiens problemer,
och som de sedan alltmera utvecklat. Det egendomliga för denna
s. k. typologiska metod [1] är, att den kombinerar de »slutna» fyndens
vittnesbörd om vissa fornsaksformers samtidighet med det inre
»typologiska» sammanhang, som ofta kan påvisas mellan olika
fyndgruppers former för ett och samma föremål, och som tydligt
vittnar om, huru den ena formen småningom utvecklat sig ur den
andra. Därigenom kan man bestämma först formernas och sedan
fyndgruppernas inbördes ålder.

Det är mycket karakteristiskt för denna metod, att i Montelii
nämnda arbete den hufvudsakliga bevisföringen utgöres af de 6
planscher, på hvilka han framställt de mest utmärkande fornsakstyperna
för de 6 fyndgrupper eller perioder, hvari han nu ser sig i stånd
att ytterligare uppdela de förut iakttagna tvenne, samt af de 6
omfångsrika tabeller, i hvilka han sammanställt de slutna fynden
från samma perioder. Den text, som beledsagar denna del af
arbetet, är däremot af ganska ringa omfång. Det är således
fornfynden själfva, som tala; men författaren har gifvit oss den länge
förgäfves sökta nyckeln till deras dunkla språk. De vägar han
sedan 15 år utstakat för sig och troget följt, hade fört honom
till målet.


[1] Jfr Montelii uppsats, Typologien eller utvecklingsläran tillämpad på det
mänskliga arbetet, Svenska fornminnesföreningens tidskrift, häft. 30.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1900/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free