Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - De nyaste forskningarna om bronsålderns början i norden. Af Oscar Almgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty att den af honom funna nyckeln var den rätta, det
framgick med öfvertygande klarhet ur tolkningens resultat. Den ene
fackmannen efter den andre uttalade sin fulla anslutning till
Montelii uppfattning af bronsåldersfyndens inbördes åldersförhållanden,
till sist äfven den motsatta åskådningens främste förfäktare Sophus
Müller (1891).
Den indelning af den långa utvecklingskedjan i 6 perioder,
som Mintelius företagit för att vinna den nödiga systematiska
öfverskådligheten, väckte emellertid gensägelse från flere nordtyske
och danske forskare, som ansågo uppdelningen för vidt drifven.
Men de förslag, som de i stället framställde, voro ingalunda
enhetliga. En ville sammanslå perioderna 1 och 2, en annan i stället
perioderna 2 och 3 o. s. v. Denna brist på öfverensstämmelse
sammanhängde uppenbarligen därmed, att de perioder man ville
indraga, voro relativt fattigt representerade inom de delar af det
nordiska bronsåldersområdet, hvilka de olika forskarne bäst kände
till. Montelius åter hade haft blicken fästad på kulturområdet i
dess helhet.
Viktigast var den ändring i systemet, som Müller för
Danmarks vidkommande företog, i det han drog in perioderna 1 och
6 och sålunda erhöll endast fyra. Han erkände visserligen, att de
fyndgrupper, som Montelius hänfört till per. 1 och 6, utgjorde de
allra äldsta och de allra yngsta af bronsålderns fynd, men ansåg,
att de, åtminstone i de skandinaviska länderna, voro alltför fåtaligt
representerade för att förtjäna uppställas som särskilda perioder.
Det kan ju tyckas, att denna meningsskiljaktighet mellan MÜLLER
och Montelius inskränker sig till en ren smakfråga. Men man
förstår, att den är mera än en smakfråga, när Montelius genom
den vida öfverblick öfver hela det europeiska fornfyndsmaterialet,
som han i sina undersökningar aldrig försummar, låter oss skönja,
att de nämnda två perioderna, hvilka här uppe hos oss lämnat rätt
torftiga spår, tydligen sammanfalla med tidsskeden af ganska
imponerande längd inom andra länders kulturutveckling.
Särskildt gäller detta om den första perioden. Åt denna har
Montelius under de senaste åren, närmast med anledning af
Müllers och andra forskares invändningar, ägnat ett djupgående
studium, hvars resultat han nu framlagdt i det stora arbete, hvars
titel är anförd i början af denna uppsats. Han gifver här först en
särdeles innehållsrik öfversikt öfver det nordiska fyndmaterialet
från denna äldsta del af bronsåldern, och söker därefter på den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
