Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Den svenska expeditionen till Beeren Eiland sommaren 1899. Af Joh. Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra geologiska arbeten har jag på annat ställe (2) lämnat en
utförligare framställning. Här torde endast böra nämnas,
såsom något för Beeren Eiland nytt, fyndet af fusulinakalk, en
intressant faciestyp inom karbonsystemet, hvilken redan 1882 af
NATHORST påvisades på Spetsbergen.
De delar af de hemförda fossilsamlingarna, hvilka ur
paleontologisk synpunkt erbjuda det största intresset, äro växtfossilen
från ursasandstenen och djurfossilen från triaslagren. Samlingen
af växtfossil från den öfverdevoniska ursasandstenen, hvilken
redan blifvit preliminärt beskrifven af NATHORST (4), har
väsentligen vidgat kunskapen om den yngsta devontidens flora, i det
prof. NATHORST med ledning af densamma bland annat kunnat
närmare belysa byggnaden hos släktet Bothrodendron samt påvisa,
att Pseudobornia ursina NATH., som af honom 1894 beskrefs efter
några mycket ofullständiga rester, representerar en hittills okänd,
egendomlig typ, besläktad med calamariaceerna.
Samlingen af triasfossil, som blifvit monografiskt behandlad af
d:r J. BOHM i Berlin (6), omfattar omkring ett 6o-tal, till stor
del nya former.
I det följande skall jag under olika rubriker redogöra för en
del studier rörande uppkomsten af öns nutida topografi, hvilka
blifvit utförda hand i hand med de rent geologiska arbetena, men
hvilka äga så öfvervägande geografiskt intresse, att de torde
förtjäna att här något närmare skildras.
Sambandet mellan grafsänkorna och berglandets topografi.
Förutom de bekanta, märkliga stratigrafiska upptäckter under 1898
års svenska polarexpedition, hvilka angåfvo hufvuddragen af öns
lagerbyggnad, påvisade prof. NATHORST dessutom ett antal
dislokationer och diskordanser samt bestämde i vissa fall dessas
bildningstid såsom fallande inom karbontiden. En fullständig öfversikt
af öns tektonik vanns emellertid först vid den geologiska
kartläggning, som 1899 verkställdes på grundvalen af 1898 års
topografiska karta. Härvid visade sig, att öns södra, bergiga del
genomdrages af ett antal nord-sydliga grafsänkor, af hvilka en utgöres af
Sydhamnen och dess tektoniska fortsättning norrut, en är belägen
mellan Ryssälfven och Mount Misery, medan den tredje är den
vackra sänkningsdal, hvilken jag efter denna tidskrift benämnt Ymers
dal. (Se 2, PL X.) I alla dessa fall ligga yngre, mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
