Ymer / Årgång 20 (1900) / 436 (1882) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Den svenska expeditionen till Beeren Eiland sommaren 1899. Af Joh. Gunnar Andersson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denudation mindre motståndskraftiga lager (karbon, devon och yngre
Heklahokskiffrar, jämf. fig. 4) nedsänkta mellan kvarstående
ryggar af den äldre Heklahokseriens hårda, motståndskraftiga
bergmassor. Den nutida topografien har utskulpterats med orientering
efter dessa brottlinjer, i det att grafsänkornas lösa lagerserier
delvis bortförts, medan de mellanliggande resistenta horstarna mer
eller mindre fullständigt skonats.

Lågslättens bildning. Utomordentligt skarp är kontrasten
mellan Beeren Eilands södra och norra del, å ena sidan ett brutet
bergland, hvars bildning nyss skildrats, å den andra en jämn,
monoton lågslätt, upptagande två tredjedelar af öns areal. Vid

Fig. 4. Två tvärprofiler från södra delen af Beeren Eiland. (Naturligt förhållande mellan höjd- och längdskala.)

kusten begränsas denna lågslätt nästan öfverallt af en recent
abrasionsbrant af 25 - 30 m. höjd (fig. 8). Från denna nivå vid kusten
höjer sig slätten likformigt och nästan omärkligt inåt till ett område
mellan nordligaste delen af Oswalds förberg och Mount Miserys
västra hörn, hvarest dess höjd torde uppgå till c. 100 m. Fig. 5 visar
lågslätten, sedd från den sydvästligaste af Mount Miserys toppar,
och torde gifva en god föreställning om dess utseende med de
skenbart otaliga, större och mindre, grunda sjöarna, hvilkas afflöden,
med ett mycket inveckladt och oregelmässigt förlopp, söka sig en
väg till hafvet.

Försöket att tyda denna lågplatå såsom en aflagringsyta
förfaller genast vid studiet af dess geologiska byggnad, och det
återstår då endast att tolka den antingen som ett »pene-plain»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>