Ymer / Årgång 20 (1900) / 440 (1882) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Den svenska expeditionen till Beeren Eiland sommaren 1899. Af Joh. Gunnar Andersson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förvärfvat en allmännare kännedom om abrasionens förlopp.
I denna uppsats, där jag ingående skildrar en öländsk grupp af
dessa särskildt för Gotland karakteristiska, af abrasionen
utskulpterade strandpelare, hvilka blifvit kallade raukar, söker jag visa,
att bildningen af dessa raukar är förbunden med en negativ
strandlinjeförskjutning. [1] Det är till denna fråga jag här vill återkomma.

Beeren Eilands natur utmärkes framför allt af
abrasionsföreteelsernas storartade utbildning. Nästan rundt om ön fortlöpa

Fly. 7. Strandparti, Kap Dunér.

lodräta, otillgängliga strandbranter, som vid lågslättens kust äro
endast 25 - 30 m. höga, men vid öns sydspets höja sig i imposant
storhet till 400 m. öfver hafvets yta. Dessa kustbranter förete på
många ställen egendomliga, fantastiskt formade utsprång och djupa,
smala inbuktningar eller grottformade fördjupningar. Understundom
har hafsvågornas förstörelsearbete förlöpt så olikformigt, att ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>