Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Den svenska expeditionen till Beeren Eiland sommaren 1899. Af Joh. Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Näppeligen kunna dessa klippor till sin öfversta del blifvit anlagda
vid en tid, då hafvet stod i jämnhöjd med lågslättens yttre del,
d. v. s. 25-30 m. högre än nu, för att sedan utskulpteras till allt
större djup i den mån ön höjde sig ur hafvet. Vida sannolikare
är, att hafvets förstörelsearbete här fortskridit endast i horisontel
led, småningom förminskande öns areal vid en i hufvudsak konstant
hafsnivå. På några ställen ser man också strandpelare under bildning,
och ett af dessa fall syntes mig synnerligen upplysande. På en
punkt vid nordkusten Ö. om Tobiesens stuga iakttog jag nämligen
ett klipputsprång af samma höjd som platån. I denna klippuddes
smala, murlika landfäste hade abrasionen brutit ett hål, genom
hvilket bränningarna nu från båda sidor slungades mot hvarandra.
Tydligen skall denna klippa snart antaga formen af en fullständigt
isolerad pelare. Om än sålunda alla förhållanden tyda på, att Beeren
Eilands enstaka väldiga strandpelare ej få tolkas såsom märken
efter en postglacial landhöjning, torde å andra sidan endast vid en
negativ nivåförskjutning ett strandparti kunna i smått sönderstyckas,
så som fallet är vid den af mig beskrifna öländska förekomsten.
»Detritusflytning», ett viktigt denudationsförlopp. Jag har ofvan
betecknat abrasionsföreteelsernas storartade utveckling såsom det
mest utmärkande draget i Beeren Eilands natur. Med nästan
samma berättigande skulle detta kunna sägas om de lösa
jordlagrens egendomliga reliefformer.
Små kullar, hvilka synas randiga på grund af det lösa
materialets anordning, slamströmmar, som med ett glacierlikt förlopp
välla fram utför sluttningarna, cirkelformiga stenvallar kring fläckar
af en slammartad, oftast genom uttorkning hårdnad massa, se där
några af de egendomliga markformer, som vid vandringen i öns
inre öfverallt möta ögat och fängsla intresset. Tyvärr lämnade oss
våra hufvuduppgifter ej tillräcklig tid öfrig för en närmare
utredning af dessa företeelser, och jag skall här endast söka skildra en
af dem, hvilken synes erbjuda ett allmännare intresse.
Berggrunden är i Beeren Eilands inre öfver betydande sträckor
täckt af lösa bildningar, som delvis bestå af rester efter den
forntida nedisningens moräner, men delvis också, troligen till betydlig
del, af vittringsdetritus af yngre datum. Dessa osorterade och
oskiktade bildningar bestå ej allenast af block, stenplattor och
grus, utan äfven af mer eller mindre fint, stoftartadt material. Detta
senare kan upptaga så betydande kvantiteter vatten, att hela
massan blir trögflytande och i detta tillstånd rörlig, äfven utför ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
