Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Om trepanation af hufvudskålen, såsom folksed i forna och nyare tider. Af Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TREPANATION AF HUFVUDSKÅLEN. 23
om att därigenom lindra eller bota sjukdomen. Sådana sjuka
ansågos ja fordom såsom besatta af onda andar. Dessa tänkte man
sig vanligen äga ett slags kroppslig gestalt. Det är icke länge
sedan, som äfven människosjälen ansågs äga ett visst materielt
underlag, ett slags »andlig lekamen». Man känner, att ända in i
senare tider det varit en folksed i Tyskland, att, när en person
dör inuti ett boningsrum, i samma ögonblick som han utandas sin
sista suck, de omgifvande genast öppna eller t. o. m. slå sönder
en fönsterruta, på det att den dödes själ må kunna komma ut ur
rummet och sväfva upp till himlen. Likaså har man förklarat
de hål, som finnas å en del gamla grafurnor, hvilka anträffats i tyska
forngrafvar, vara afsedda för att bereda tillfälle för den däri
graf-sattes ande att kunna sväfva ut och in, då han önskade det. Det
låter ingalunda otroligt, att man genom anbringande af en
trepa-nationsöppning på t. ex. en sinnessjuks hufvudskål velat bereda
möjlighet för den dämon, hvaraf man antog den sjuke vara besatt
att, såsom nämndt, kunna komma ut och lämna den sjuke.
Egendomligt är emellertid, att trepanationsöppningen
anbringats på så olika ställen af h järnskålen. Man finner den än å hjässan,
än å pannan, än å tinningarna, sällan däremot i nackregionen. A
. alla de tre ofvan beskrifna vid Alvastra funna kranierna är denna
öppning anbragt på nästan samma plats, strax ofvanom vänstra
tinningen. Än ligger öppningen, såsom å dessa tre kranier, i
en söm (här kronsömmen), än mer eller mindre skild från
sömmarna. Öppningarnas form och storlek växla äfven; än äro de
små, än betydligt stora; än äro de runda, än rundadt tre- eller
fyrkantiga, än ovala eller elliptiska. Det finnes således icke några
bestämda regler, hvarken för läge, form eller storlek.
Likaså synes man hafva begagnat olika metoder för
operationens utförande. I de flesta fall torde man dock användt
skrap-ning medelst en flint-, brons- eller järnknif. Men i en del fall har
användts ett sågande instrument, och i somliga fall torde äfven
borrning i hålets rand hafva ägt rum, hvarigenom benstycket
frigjorts.
Det är emellertid icke blott i forntiden, som trepanationen varit
folksed. Redan länge har man ägt uppgifter om förekomsten af
denna operation äfven i senare tider hos flere folk i skilda länder
och världsdelar. Sålunda lär den hafva under det gångna århun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
