Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - En exkursion för uppmätning af Van Mijens bay under 1898 års svenska polarexpedition. Af C. J. Otto Kjellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAN MIJENS BAY. 33
Småkullar och åsar, hvilkas största höjd är cirka 40 meter, göra
marken kuperad, och stranden stupar brant mot fjorden.1
Här träffade vi helt oförmodadt professor NATHORSTS parti. Efter
att med strykande aptit hafva afätit den festmiddag, hvarpå chefen
bjöd oss, drogo vi om aftonen vidare och slogo läger vid en liten
bäck, som utfaller i Braganzabukten, nära Kap Barry. Hade
väderleken förut varit gynnsam, fingo vi nu pröfva på motsatsen.
Regn, rusk och låg temperatur blefvo nu rådande.
Trots det klingande namnet är Braganzabukten icke vacker.
Den omgifvande marken utgöres af stenig lersörja (gamla moräner),
mestadels utan växtlighet, så att vi ofta sjönko ned till knäna,
eller så djupt marken var upptöad. För att ytterligare öka
mo-tigheterna spelade oss äfven ebben ett spratt. Jag hade gifvit
tecken till båten att komma i land med mat, men den låg
ändock stilla midt ute i bukten, där den fastnat i leran. Styrman
HASLUM, som från båten tog sig en promenad till land i det
grunda vattnet, meddelade, att det icke var tänkbart att komma
ur fläcken med båten, förrän flodtiden inträffade, d. v. s. om 4
eller 5 timmar. Som det äfven var omöjligt att komma fram på
land, slogo vi oss ned på en sten och inväntade flodtiden,
skyddade så godt som sig göra lät af ett stort paraply. Sent
omsider kom båten loss, och genomvåta, frusna och hungriga slogo vi
på kvällen läger å samma ställe som föregående dag. Sedan vi
stillat vår hunger, kröpo vi in i sofsäckarne med de våta
kläderna på kroppen.
Följande dag, den 12 juli, var det åter strålande solsken och
vi stego upp kl. I/2 5. På motsatta stranden, som var något bättre,
fortsattes mätningen, hvilken kl. 12 middagen afslutades vid Paulas
glacier. Nu återstod endast sammanbindningen af afskärningarna
till fjordens södra sida. Ett tungt och mödosamt arbete förelåg
dock i den långa färden åter till Antarctic. En af matroserna
hittade då på att använda vårt största tält som segel, och med
en grof åra som mast lyckades detta öfver förväntan bra. För
stark medvind seglade vi nu långs södra flodstranden och
passerade Södra stommen, trots flodtiden, utan hjälp af årorna.
1 Enligt BARRYS ofvan anförda arbete skulle här finnas en ganska stor insjö.
Då jag icke iakttog densamma, torde storleken vara betydligt öfverdrifven. Att
däremot någon mindre sjö kan hafva undgått min uppmärksamhet, är på grund af
terrängens beskaffenhet mycket möjligt.
Ymer, IQOI. ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
