Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Några drag af Beeren Eilands kolonisationshistoria. Af Johan Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEEREN EILANDS KOLONISATIONSHISTORIA.. 4!
RÖMER och SCHAUDINN, hvilkas med mycken flit och omsorg
hop-bragta samlingar nu äro under beskrifning i ett verk, »Fauna
Arctica», hvars storslagna anläggning dock ej står i något
förhållande till materialets begränsning. Under uppfarten till
Spetsbergen gjordes ett uppehåll vid Beeren Eiland, och vid detta tillfälle
företogo sig LERNER och RUDIGER att med stenar, målade i de
tyska färgerna, afgränsa och såsom sin privategendom beteckna ett
litet landområde, som behärskar uppfartsvägarna inåt ön från
Sydhamnen och Olgahamnen (se kartskissen sid. 46). Efter besöket
vid Beeren Eiland gick »Helgoland» vidare till Spetsbergen, till Kung
Karls land och rundt Nordostlandet, en färd, hvilken i betraktande
af den lilla järnångarens olämplighet för isforcering måste
betecknas såsom synnerligen vågsam.
LERNERS expedition var ej det enda tyska parti, som denna
sommar hade sina blickar riktade på Beeren Eiland. Äfven från
ett annat håll gjordes nu förberedelser till kolonisation på ön, och
redan nu anlades de intressekonflikter, hvilka följande sommar
skulle ställa tvenne tyska expeditioner i öppen fejd mot hvarandra.
»Deutsche Arbeit sucht sich immer zielbewusster iiber die
Grenzen des eignen Ländes hinaus zu bethätigen.» Detta yttrande,
hämtadt från redogörelsen för den tyska hafsfiskeriföreningens
expedition till Ishafvet 1899, är mycket betecknande för de
synpunkter, hvilka ledde nämnda förening att skaffa sig ett försöksfält
vid Beeren Eiland.
Liksom den tyska handelsflottan och marinen under de senaste
åren uppnått en storartad utveckling, har också det tyska
hafsfisket tagit ett hastigt uppsving. Tyskland har liksom England
öfver Nordsjön utspridt en ansenlig mängd af små för hafsfiske
byggda ångare, och den snabbhet, hvarmed denna tyska
trawl-ångareflotta tillväxt, torde kunna bedömas däraf, att densamma
1884 utgjordes af endast ett, 1899 däremot af 126 fartyg.1 Genom
detta intensiva fiske har fisktillgången i Nordsjön så hårdt anlitats,
att den alltför hastigt uppvuxna trawlångareflottans existens blifvit
hotad. För att afhjälpa denna svårighet försökte man till en början
att exploatera fiskegrunden vid Island och Färöarna, men då detta
endast delvis kröntes med framgång, ansåg sig den tyska
hafs-fiskeriföreningen böra uppsöka ännu mer aflägsna fiskevatten
lämpliga för trawlfiske. Först planerades till kusten af det tyska
Samma år, 1899, utgjordes den engelska trawlångareflottan af 1074 fartyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
