Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Några drag af Beeren Eilands kolonisationshistoria. Af Johan Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEEREN EILANDS KOLONISATIONSHISTORIA. 57
i Ryssland någon enskild person numera kan med fog uppträda
som ägare till tomtplatserna.
Norrmännen, hvilka kommo såsom kolonister till ön
omedelbart efter ryssarne och öfvervintrade liksom de, ha ännu två hus
kvarstående där uppe, ett vid Rysshamnen och ett vid
»Herwigs-hafen». Båda dessa hus ägdes af SIWERT TOBIESEN, som
uppbyggde det vid nordkusten belägna, och ännu ha dessa hus
bestämda ägare, hvilka uppträda med obestridliga anspråk. Huset
vid nordkusten lär enligt en tidningsnotis numera vara inköpt af
Tromsö fiskeriförening. Denna omständighet, att på Beeren Eiland
ännu finnas norska hus med kända ägare, synes mig ytterst
betydelsefull för häfdande af norska anspråk på vissa hamnar och
strandområden.
Tyskarne äro de yngsta kolonisterna här, men de hafva
uppträdt med långt större konsekvens och skärpa i formerna än
före-gångarne. Deras förvärfvande af privategendom torde få anses
fullt giltigt, så vidt det är fråga om de delar af ön, hvilka förut
verkligen voro herrelösa. Men detta är tydligtvis ej fallet med de
hamnområden, där de norska husen ligga. De nuvarande ägarne
af dessa stugor måste gifvetvis utan hänsyn till senare
tilltag äga samma fria dispositionsrätt till hamnen och stranden
som de norrmän, hvilka uppbyggde och först ägde husen.
Denna sak äger verkligen ett rätt stort intresse för Norge.
Hvalfångsten vid Finnmarkens kust är nu ej så gifvande som förr,
och det finnes i Norge ett mäktigt och energiskt parti, som yrkar
på förbud för all hvalfångst vid norska kusten. Under sådana
förhållanden vore det önskvärdt att kunna förflytta en del af denna
verksamhet till Beeren Eiland. Nu, då det tyska Beeren
Eiland-väldets energiske grundare blifvit detroniserad, torde de nuvarande
tyska rättsinnehafvarne vara villiga att medgifva de äldre norska
anspråkens berättigande. I detta fall skulle man från norskt håll
genom en uppgörelse i godo ernå, att norska hvalstationer kunde
anläggas vid de hamnar, där de gamla norska husen äro belägna.
Detta är enligt min uppfattning en ståndpunkt, som norrmännen
böra fasthålla. Däremot kunna de med jämnmod se, att Beeren
Eilands kolfält kommit i tyska händer. Exploateringen af dessa
kollager erbjuder, såsom vi ofvan sett, mycket stora vanskligheter,
men, om den trots dessa kunde förverkligas, skulle detta dock
närmast komma den norska hvalfångsten på Beeren Eiland samt
Finnmarkens städer till godo i form af en rikligare koltillgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
