Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Om de äldsta kartorna öfver Sverige. Af Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angifven, och hvad nordkusten beträffar, åstadkommo engelsmännens
och holländarnes färder åt dessa trakter en bättre kunskap, som
äfven tar sig uttryck på de kartografiska framställningarna, hvilka
dock ännu alltjämt föga öfverensstämma med verkligheten.
Bristen på användbara kartor gjorde sig här i landet i hög
grad kännbar under de senaste åren af 1500-talet vid de
långvariga tvisterna och förhandlingarna om gränserna i norr mellan
Sverige, Danmark-Norge och Ryssland. Det är också först vid
denna tid, som vi möta några spår af kartografisk verksamhet i
Sverige. I Teusinafreden 1595 hade mellan Sverige och Ryssland
träffats den öfverenskommelsen, att ryssarne ej skulle upptaga skatt
af lapparne från Österbotten till Varanger, ej heller svenskarne af
de lappar, som lydde under »det Duinske, Kexholmske landh och
Kols slott.»[1] För att uppgå gränsen skulle samma sommar
sammanträda vojvoder från båda rikena på tre olika ställen. De första
skulle börja vid Systerbäcks mynning och gå in i Nyslotts län till
»Pumala fierding på gräntzen»; de andra skulle gå härifrån och
till »Repula by, som ligger på Ryske siiden icke longtt ifrå
Norrebotens landh» (i nuv. guv. Olonetz) och de tredje härifrån »genom
Laplandh alt in i Norre hafvedh.»[2] Gränskommissionerna
sammanträdde också och uppgingo gränsen, dock så, att den andra
kommissionen ej fortsatte längre än till Pisamäki, ett högt berg i
Nyslotts län, där den tredje kommissionens rågångsbref därför tager
sin början.
De begge första kommissionerna utförde sina arbeten under
hösten 1595 — rågångsbrefven äro daterade i oktober —, och öfver
den uppgångna riksgränsen uppgjordes kartor, som ännu förvaras
i riksarkivet, och som torde vara bland de äldsta gränskartor vi
äga. En af dem är vackert målad på skinn och utvisar gränsens
sträckning från Systerbäck till Vuoxens utflöde ur Särkilax.
Den tredje kommissionen, som bestod af Mauritz Jörensson
till Diula och Wii, Hans Hansson till Monicala och Sven Pedersson
till Väsby samt Gerdt Josting, blef ej färdig med sina arbeten
förrän i mars påföljande år. Den synes ej heller hafva uppgått
gränsen fullständigt utan endast fortsatt från Pisamäki till Jovara,
där den egentliga lapplandsgränsen tager sin början. I
rågångsbrefvet nämnes om denna senare gräns blott, att den går öfver Enare
träsk till Norre hafvet mellan Varanger och Neogdome, och öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
