Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Om de äldsta kartorna öfver Sverige. Af Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I öfre kanten och i högra nedre hörnet angifves skalan; i det
högra öfre står titeln, som omfattar 11 rader, men den är nästan
oläslig och förstörd af fukt.
Östersjön är på Salingens karta tämligen riktigt tecknad.
Bottenhafvet är sämre; det har norr om Stockholms skärgård först
en rätt västlig riktning, böjer sedan rätt mot norr och slutar här
med två floder, af hvilka den västra hänger tillsamman med Enera
træsk, som dock har sitt egentliga utlopp genom två floder åt
nordost; den östra sammanhänger med sjöar på Kola.
Skandinavien, som i söder har en något bättre form, blir norr
om Stockholms skärgård ytterst smalt och långsträckt; likaså är
förhållandet med Finland, som bildar en ytterst smal landremsa
mellan Östersjön och Hvita hafvet.
Finska viken har en hufvudsakligen riktig sträckning och
sammanhänger dels i no. (Viborgsviken), dels i so. (förbi Notenberg och
Ladoga) med Laduga lacus, som i väster har förbindelse med de
finska sjöarne och i öster med Hvita hafvet. Denna förbindelse
sträcker sig från Ladogas östra del först mot norr och sedan i en
långsträckt böjning mot väster, innan den åter böjer mot norr till
Hvita hafvet.
Detta haf har en jämförelsevis riktig form; dock är utloppet
för smalt och Kandalaxviken för bred. Kolahalföns konturer äro
märkvärdigt riktigt tecknade, ehuru halföns storlek har blifvit
ofantligt öfverdrifven. Namnen vid kusten äro nästan fullständigt oläsliga.
Halfön genomstrykes af vattendrag och sjöar, ibland med namnen
utsatta. Den räknas liksom hela kustlandet till Norge, att döma af
inskriften Lappia pars Norvegiæ, som står på mellersta delen af halfön.
Salingens karta är ett tämligen enastående exempel på hvad
som under denna tid i kartografiskt afseende gjordes inom de
nordiska länderna. På svenska sidan torde man ej heller varit alldeles
overksam, fastän, så vidt jag känner, inga kartor från denna tid
finnas i behåll. Karl IX hade emellertid i slutet af 1601 sändt
Sigfrid Aronius Forsius, Daniel Theodori och Birckholtz upp till
Lappland för att taga reda på de rätta gränserna. Här sysselsatte
de sig med höjdobservationer och dylikt. De skola sålunda hafva
funnit, att det fasta landet icke sträckte sig längre mot norr än till
73° polhöjd. Vidare beräknade de, att
| Uma | hade | long. | 38,0 | — | lat. | 65,11 |
| Lula | » | » | 40,30 | — | » | 66,30 |
| Toerna | » | » | 42,27 | — | » | 67,0 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
