Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Ett bidrag till kännedomen om hästens förekomst i Sverige under stenåldern. Af Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTEN I SVERIGE UNDER STENÅLDERN. 85
rent omöjligt, om vapnet ej blifvit kastadt med förvånande fart
och dessutom varit utmärkt skarpt. Det har gått genom
törnutskottet af i:sta ländkotan framifrån bakåt, och inträngt i den
2:dra, där det fastnat (fig. 176). Hålet der det ingått (fig. 175)
har genom supuration blifvit rundadt, men på baksidan, der det
utgått (fig. 177), ser man af sårets form att vapnet varit hoptryckt
som en flintlans; och af ärret, der det inträngt i 2:dra
törnutskottet, ser man, att det varit spetsigt».
Fig. 2. Underkäke af kronhjort (Cervus elaphus) i ungefär ’/3 af den naturliga
storleken ; i undre delen af käken ett nästan läkt bensår, orsakadt af ett flintvapen.
Fig. 3. Bensåret 3 gånger förstoradt, visande de ännu kvarsittande flintskärfvorna
samt hål efter sådana som fallit ut, (Bägge figg. efter JAP. STEENSTRUP).
Huruvida en i våra dagar utförd kritisk granskning af
ifrågavarande kota skulle leda till samma resultat som på NILSSONS tid,
är ju svårt att säga, då man ej varit i tillfälle se densamma; af de
meddelade figurerna kan ingenting med säkerhet slutas. NILSSON
tillägger till sin ofvan citerade beskrifning: »Flera påtagliga bevis
att flintlansarne m. m. varit använda som jagtvapen, skola nog med
tiden erhållas, sedan man blifvit uppmärksam att forska i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
