Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Ett bidrag till kännedomen om hästens förekomst i Sverige under stenåldern. Af Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTEN l SVERIGE UNDER STENÅLDERN. 87
nämligen att de egentliga hästarne i Amerika voro utdöda,
troligen före menniskans uppträdande därstädes och under alla
omständigheter före spaniorernas besittningstagande af den nya
världen, medan Europas äldsta af oss kända invånare här mött
väldiga hjordar af vilda hästar.
Det tyckes som om det snart sagdt med hvarje dag blefve
ett allt mera ovedersägligt faktum, att den efter tertiärtiden
följande perioden i vår jords utvecklingshistoria eller kvartärtiden kan
uppdelas i flera skilda afdelningar, åtminstone inom nordvästra
Europa karakteriserade af gynnsammare eller ogynnsammare
klimatförhållanden, hvilka å sin sida medfört framryckande eller
tillbakagång af de ismassor, som tidvis täckte stora områden af vår
världsdels nordligare länder. Kvartärtidens början synes hafva utmärkts
af en dylik isrik period: den första istiden, hvarpå följt en andra
period med mildare klimat: den första interglacialtiden, hvilken å
sin sida efterträddes af den andra eller den stora istiden. Under
den härefter inträdande andra interglacialtiden afsattes enligt de
flesta forskares uppfattning en hel serie från Tyskland och
Frankrike bekanta, på växt- och djurlämningar rika aflagringar. I dessa
förekomma lämningar af såväl häst som menniska. Efter denna
andra glacialtid följde en ny, dock ej öfver så stora vidder utbredd
istid, som i sin ordning åter aflöstes af den period, den postglaciala,,
i hvilken vi själfva lefva. Det är först långt fram i den sistnämnda,,
som vårt eget land blifvit befolkadt och från hvilken det nu
beskrifna (neolitiska) stenåldersfyndet af häst härstammar.
Att de ofvan omförmälda interglaciala lagren måste vara många
årtusenden äldre än de svenska postglaciala bildningarna, därom
kan ingen tvekan förefinnas. De förra karakteriseras nämligen af
en fauna, hvars flesta representanter nu äro fullständigt utdöda
eller helt försvunna från Europa. Så t. ex. äro vid den berömda
fyndorten Westeregeln mellan Magdeburg och Halberstadt i
aflag-ringens undre delar funna talrika väl bibehållna lämningar af häst
jämte ben af mammut, noshörning, ren, hyena, varg etc. Ännu mera
allmänna äro dock hästlämningarna i den mellersta delen, där en
oblandad, typisk steppfauna (Alactaga jaculus, Spermophilus
ru-fescens, Arctomys bobac, Lagomys pusillus etc.) råder; men äfven i
deri öfversta delen förekomma talrika hästben bredvid rått
bearbetade urnor, stenverktyg etc. Liknande förhållanden hafva iakttagits
på många andra ställen i mellersta Tyskland samt i Frankrike. Öfver
hufvud taget torde det kunna sägas, att åtminstone från den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
