Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 2. Topografiska hufvuddrag - 3. Det fasta bergets geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 AXEL HAMBERG.
Högst få af dessa voro fore mina arbetens början besökta,
OCh de flesta torde Väl ännu vara jungfrulig mark. Sarjektjåcko
har dock nu bestigits åtskilliga gånger af sammanlagdt ett tiotal
personer utom de lappar, som åtföljt dem. Den första bestigningen
af Sarjek utfördes den 8 juli 1879 af kartografen G. W. BUCHT,
den andra af den bekante franske alpinisten CH. RABOT den 8 aug.
18811. Af öfriga toppar öfverstigande i 700 m. ö. h. torde endast
fyra vara besökta af de svenska kartograferna. Omkring femtio
stycken olika toppar af höjder mellan i 700 och 2 100 m. ö. h.
torde författaren hafva bestigit, några af dem flera gånger,
Sarjek 4, Tjäura 6 gånger. Ännu återstå emellertid åt sportälskande
turister en hel rad obestigna intressanta toppar.
3. Det fasta bergets geologi.
I närmaste samband med de topografiska förhållandena stå de
geologiska, särskildt tyckes bergarternas sammansättning spela en
stor roll inom topografien. De höga topparne uppbyggas
nämligen utan undantag af en bergartsserie, hvars viktigaste led äro
amfiboliter och gabbrodiabaser eller s. k. grönstenar. Af den bifogade
geologiska kartan (tafl. 5), där äfven höjdkurvorna enligt
Generalstabens höjdkarta öfver norra Sverige äro återgifna, ses omedelbart
den slående öfverensstämmelsen mellan begränsningen af högfjällen
och amfiboliternas och gabbrodiabasernas förekomst. Äfven i andra
bergstrakter på vår jord uppbyggas ofta nog de högsta bergen af
gabbroarter eller närsläktade bergarter. Så är fallet i det norska
Jotunheimen samt på flera ställen inom nordliga Norge, såsom vid
Sulitälma, Frostisen och i Lyngens alpland. I Alperna förekomma
dylika bergarter endast sällsynt, dock ingår gabbro såsom
väsentlig beståndsdel i det för sin svårbestiglighet bekanta Matterhorn.
I allmänhet utgöras däremot Alpernas högsta toppar af de därstädes
så allmänna granitiska bergarterna. Sådana förekomma ock
ymnigt inom de lappländska högfjällen, men träffas där aldrig på de
höga topparnes högsta delar, men väl några hundra meter under
spetsen; de uppbygga ofta helt och hållet fjällslättens lägre,
undu-lerande kullar, hvilkas högsta punkter sällan nå öfver i 300 m. ö. h.
Urberget.
De inom högfjällstrakten och närmast därintill förekommande
granitiska bergarterna torde få anses tillhöra urberget. De hafva
1 Bland öfriga Sarjekbestigare äro att märka: prof. C. Th. MÖRNER i Uppsala,
löjtnant R. MÖRNER samt mina medhjälpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
