Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 5. Istidsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAREKFJÄLLEN. 15
förhållanden, synes man nästan vara tvungen förutsätta, att
klimatet ej varit afsevärdt ogynsammare, än det nu är i samma
fjälltrakter. Detta har, ända sedan jag först blef bekant med
Jämtlands kvartära geologi, synts mig vara en nästan lika oundviklig
som orimlig slutsats; och det har alltid förefallit mig gåtfullt, att
inga märken efter lokala glacierer kunnat påvisas med full
säkerhet i dessa fjälltrakter».
Till någon del trodde sig dock HÖGBOM kunna förklara
fenomenet därigenom, att de jämtländska fjällen sakna lämpliga
fördjupningar, där snön kan blifva liggande i fred för vinterstOrmarne.
Under nuvarande vinterstormar händer ibland, att nästan all snö
från fjällen yr bort och forslas af vinden ned i skogarne. Men
under istiden funnos inga skogar, och yrsnön kunde då kanske ej
hafva stannat förr än på den stora isryggen, hvilken den kunde
hafva bidragit att vidmakthålla. Detta förutsätter dock, att
västliga vindar skulle hafva varit rådande samt att mera lä förefunnits
på inlandsisresterna än i fjällen, hvilket ingalunda förefaller
sannolikt.
Inom de lappländska högfjällen har yrsnön helt visst spelat
och spelar fortfarande en stor roll, därstädes finnes dock en sådan
mängd af små, jämförelsevis lugna dalar och raviner, i hvilka den
kan samla sig, att det ej kan blifva tal om någon större förlust
af snö för området i dess helhet, hvarken nu eller under de
isdämda sjöarnes tid. Jag anser därför, att dessa fynd af delvis
terrasserade ändmoräner och andra strandbildningar på kort
afstånd från de nutida glacierernas ändar otvetydigt bevisa, att
klimatet i högfjällen under denna del af de isdämda sjöarnes tid icke
varit afsevärdt sämre än nu.
Vid detta skede stod vattnets nivå på en höjd af omkring
900 m. ö. h. Det sjönk emellertid, och hufvuddalarnes passhöjder
kommo på det torra. Då det sjunkit till en nivå af 500 m. ö. h.,
var hela högfjällstrakten torrlagd. Då existerade emellertid ännu
stora isdämda sjöar i de lägre liggande fjälldalarne, såsom de af
SVENONIUS från Stora Sjöfallet omtalade och de af GAVELIN från Ume
älfs dalgång beskrifna. Vid denna senare tid funnos icke längre
några uppdämmande ismassor kvar på riksgränsfjällen. Dessa
sjöars nivåer motsvara därför antingen den lägsta passhöjden i de
närliggande gränsfjällen, eller äro de ännu lägre, i hvilket fall de
måste hafva utrunnit öfver någon sänka i den på östra sidan
uppdämmande isryggen själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
