Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 5. Istidsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAREKFJÄLLEN. 189»
tågade i vårt land, men här och där i undantagsfall kunnat anpassa,
sig efter förändrade förhållanden och stannat kvar. SERNANDER I
har emellertid visat, att en del af dessa s. k. glaciala relikter,
såsom Betula nana (dvärgbjörk), Salix lapponum, Pedicularis
Scep-trum Carolinum, nu växa på det gamla litorinahafvets delvis
torrlagda botten, dit de sålunda först efter litorinatiden kunnat invandra.
De kunna sålunda ej ända sedan istiden hafva funnits på dessa,
lokaler, och de hafva därför fått benämningen pseudoglaciala relikter.
Samma växter förekomma nu såsom normala beståndsdelar i
floran näppeligen söder om Helsingland. Om de på sina förekomster
i Närike och Uppland måste anses såsom relikter från en tid, då.
dessa landskap hade samma vegetation som Helsingland nu för
tiden, så förutsätter detta en klimatförbättring af omkring i° högre
medeltemperatur mot nutiden, hvilket ingalunda är obetydligt, om
en sänkning i medeltemperaturen af 5° skulle kunna förorsaka en
istid. Visserligen förefalla de lappländska glaciererna icke vara
några synnerligen känsliga temperaturmätare, för ifrågavarande
klimatförbättring om i° torde de dock hafva gifvit ett något
märkbarare utslag än nu är fallet. Jag anser därför såsom mera.
sannolikt, att förekomsten af de pseudoglaciala relikterna är att
förklara på något annat sätt, exempelvis såsom beroende på
fjällväxternas förmåga att på fuktigare mark kunna reda sig i
varmare trakter.2
Ett stöd för SERNANDERS uppfattning har HOLSTS trott sig finna,
i diatomacéfloran inom litorinalerans öfre del i profiler vid
Vedevåg och Enköping. Enligt CLEVES bestämningar skulle därstädes,
öfver lerlager, innehållande typiska saltvattensdiatomacéer,
förekomma bildningar innehållande arter, som äro karakteristiska för
färskvatten i borealt, om ock ej arktiskt klimat. Det viktigaste
ledfossilet bland dessa boreala färskvattensdiatomacéer är Navicula
semen. Äfven MUNTHE4 har funnit en profil, i hvilken leror,
innehållande denna diatomacé, öfverlagra saltvattensleror. I lefvande
tillstånd har den iakttagits endast på ett ställe i Sverige, nämligen»
1 Om s. k, glaciala relikter. Bot. Not. 1894, sid. 185.
2 Jämför äfven K. BOHLIN, Ett exempel på ömsesidig vikariering mellan en
fjäll-och en kustform. Bot. Not. 1900, sid. 161.
3 Bidrag till kännedomen om Östersjöns och Bottniska vikens postglaciala geologi.,
S. G. U. Ser. C, n:r 180 (1899), sid. 108-110.
4 Om fyndet af ett benredskap i ancyluslera nära Norsholm i Östergötland..
Öfvers, af K. V. A:s Förh. 1895, sid. 164.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
