Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Sarjeksfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg (Forts. fr. h. 2.) - 8. Meteorologiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 AXEL HAMBERG.
att smältningsförmågan snabbt aftager mot glacierens inre, och att
det ej kan vara tal om, att vid i 500 m. ö. h. en snönederbörd
motsvarande 3 m. vatten skulle kunna smältas per år. Men som
faktiskt bergskammarne vid denna och ännu större höjder blifva
nästan snöfria hvarje sommar, så bevisar äfven detta, att snön ej
varit kvarliggande såsom ett jämnt täcke, utan att den af vinden
drifvits bort och anhopats i markens fördjupningar, där den bildat
snöfläckar, eller i medelstora dalbottnar, där den gifvit ständig
näring åt glacierer.
I närmaste samband med dessa frågor står äfven frågan om
den så kallade snögränsens läge. Denna är för en glacier
gränslinjen mellan ackumulations- och ablationsområdet, d. v. s. den
linje, vid hvilken lika mycket snö årligen faller, som kan smältas.
För olika år ligger denna linje naturligen något olika, allt eftersom
de meteorologiska förhållandena variera. För de kalla somrarne
1899 och 1900 låg snögränsen eller firnlinjen på Mikaglacieren
ungefär vid 1200 m. ö. h. På grund af snöackumulationen på
glacieren ligger snögränsen där dock förmodligen lägre än den
klimatiska snögränsen, som är den nivå, vid hvilken den klimatiska
snönederbörden i trakten uppnår just det belopp, som de
meteorologiska elementen årligen förmå smälta och afdunsta. Den
klima-matiska snögränsen torde sålunda för /<%?<? och 1900 hafva legat
öfver 1200 meters kurvan. Säkerligen har den dock ej legat ’öfver
1500 meters kurvan.
Ett meteorologiskt element, som äfven i någon mån varit
föremål för mina undersökningar, är afdunstningen. Denna är
vattendragens konkurrent om nederbörden, ty ju mera nederbörd
som afdunstar, desto mindre kommer glacierer och vattendrag till
godo.
Afdunstningshastigheten undersökes vanligen genom
bestämmande af förlusten i vikt eller volym af en i en öppen skål
förvarad vattenmängd. Härigenom kan man visserligen ej draga
några exakta slutsatser angående huru mycket nederbörd, som
för vattendragen går förlorad, men man kan likväl ändå erhålla
en vägledning för en skattning af denna kvantitet.
För att finna afdunstningssumman för längre tid, måste kärlet
ofta påfyllas, men detta kunde i fjälltrakten ej låta sig göra,
emedan jag för andra arbetens utförande måste lämna de
meteorologiska apparaterna åt sig själfva. Jag var då först betänkt på
att använda ett djupt kärl och anbringa en korrektion för den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
