Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Sarjeksfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg (Forts. fr. h. 2.) - 9. Botaniska och zoologiska undersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAREKFJÄLLEN. 265
dalens, men saknas i öfriga dalgångar och upphör inom
högfjällstrakten omkring 700 m. ö. h. Mot väster sjunker
björkskogsgränsen, såsom redan WAHLENBERG framhållit, och öfverstiger vid
Virijaure knappt 600 m. ö. h. Därefter följer gråvidenas region,
hvilkens öfre gräns funnits ligga på nivåer, växlande mellan 800 och
i 350 m. ö. h., beroende på markens lutningsförhållanden och andra
lokala omständigheter. Öfver gråvidegränsen vidtager lafregionen,
hvilken sträcker sig upp på fjällens högsta toppar. Ända till
omkring i 700 m. ö. h. träffas fanerogamer inom densamma, de högst
gående äro Ranunculus glacialis, Salix herbacca och Luzula arcuata,
men däröfver utgöres vegetationen uteslutande af kryptogamer,
mest lafvar och mossor.
Genom observationer, som jag hoppas under sommaren 1901
skola taga sin början, torde en allmän öfverblick af dessa olika
regioners temperaturförhållanden kunna erhållas, och redan
kännedomen om medeltemperaturen är af stor vikt för studiet af
vegetationen. . På låglandet öster om högfjällen råder en
medeltemperatur af omkring o°-2°, och inom fjällregionerna är denna
naturligen ännu lägre, såsom af den starka temperatursänkningen med
höjden öfver hafvet framgår. Häraf kan en för vegetationen
betydelsefull slutsats dragas, nämligen att åtminstone inom de öfre
fjällregionerna ständigt frusen mark måste förekomma. Ty
medel-temperaturen i de öfversta 20-30 m. af jord-och berglagren
motsvarar städse approximativt den årliga medeltemperaturen för luften
närmast öfver jordytan. Visserligen nedtränga årstidernas
temperaturväxlingar äfven i jordskorpan, men vid 25 meters djup äro de
i våra trakter omärkliga, och redan vid 5 meters djup torde de
uppgå endast till ett fåtal grader. Vi kunna sålunda förmoda, att
inom högfjällstrakten, åtminstone dess öfre regioner, ständigt
frusen mark förekommer, hvilkens öfre lager till större eller mindre
djup sommartiden upptina. Sommaren 1900, som var mycket kall,
träffades på flere lokaler, belägna 700-800 m. ö. h., i slutet af
augusti kale redan på omkring I/2 meters djup under jordytan.
Kal ens inflytande gör sig isynnerhet på mycket vattendränkt mark
gällande. VESTERGREN uppmärksammade detta förhållande och fann
»att vegetationen på den bottenfrusna kärrmarken inom
gråvideregionen visade stor öfverensstämmelse med hvad som är kändt
om vegetationen på likadan mark å Kolahalfön».
Ännu större inflytande än kälen torde, enligt VESTERGREN,
snöbetäckningen hafva på vegetationen, särskildt emedan snön lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
