Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
C. V. HARTMAN.
Det förra sker enligt urgamla, vanliga metoder med nät och mjärd-’
liknande redskap, med fiskspjut äfvensom medelst förgiftning ,med
krossade växter. Vid ett af deras fisklägen såg jag några
gammaldags, af urhålkade stockar förfärdigade kanoter af egendomlig
konstruktion. Sätet i deras midt utgjordes af en tvärbalk,
tillhörande själfva stommen, både aktern och fören voro brädlika och
mycket långt framskjutande, för att lämna plats åt den, som skulle
sköta fiskspjutet. Vid hafsstranden insamlas i stora massor ostron,
musslor, krabbor af flera slag, hummer, räkor och sköldpaddsägg.
Räkorna soltorkas på stranden och föras i
stora nätsäckar upp till salutorgen i byarne.
Sköldpaddsäggen utbjudas friska, eller ock
uttagas gulorna för att hoppressas i
käk-form och torkas. Mest omtyckta af alla
vattnets djur äro de utomordentligt läckra
krabborna. Om dem heter det i en af indianernas
sägner, att de vandra på regnbågen och
sålunda förflytta sig från den ena floddalen till
den andra. Också skifta de i nästan alla
regnbågens färger, synnerligast blått och rödt.
Högt värderade äro ock ett slags cylindriska
snäckor (joutes), hvilka sitta fästa på
flodste-narne och kallas »guds löss». Med guden afses
påtagligen flodguden. Rundt omkring husen,
i nutida kj0kkenm0ddingar, äro skal af dessa
snäckor kringströdda.
Af skogens matnyttiga djur skatta
Central-Amerikas indianer intet högre än tepezcuintle
(Ccelogenys Paca L.y>, en stor gnagare, och
med rätta. Dess kött är verkligen en sällsynt
läckerhet, något midt emellan unggris och kapun. Näst tepezcuintle
värdera aztekerna hjorten såsom villebråd. Af denna urskilja de flera
slag. Bland andra djur, som salubjudas på deras torg, må vidare
anföras vildsvin, bältdjur, kanin, pungråtta och myrbjörn. De större af
dem fångas i fallgropar, i hvilkas botten de spetsas på hvässade,
ned-drifna stakar. I vårt land hafva vi haft motsvarigheter härtill,
exempelvis i de forna norrländska älggroparne. Äfven giller och snaror
användas af indianerna. Pil och båge såsom vapen kunna här numera
icke ens de äldste af dem erinra sig. De förekomma nu blott som
ceremoniella föremål i vildsvinsdansen. För lycka vid jakt finner
Fig. 4. För jaktlycka.
C/6 nät. st.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
