Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETNOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER AZTEKERNA I SALVADOR. 321
skerna förskrifva sig från pipilernas byar, där de numera användas
vid flera af de spanska kyrkofesterna.
Kort efter min ankomst till Nahuizalco firade indianerna
därstädes sin den förste november årligen återkommande fest till de
dödes åminnelse. Dagen förut såg man öfverallt på byns
begrafningsplats grupper af kvinnor och barn. De skottade där upp de
små i öster och väster liggande jordkullarne och iordningställde
stenkretsarne omkring dem. Sedan beströdde de grafvarna med
de brandgula dödsblommorna, en Tagetes-zrt. På kvällen skulle
byns samtliga invånare infinna sig på begrafningsplatsen, för att
där tillbringa natten under dans, drickande och ätande. Emellertid
vållade regn, att de flesta stannade hemma i sina hyddor och
endast ett par hundra kommo tillstädes. De samlades i och
omkring ett litet bambuskjul, i hvilket dans (tiutiat) parvis uppfördes
af två manliga individer vid ljudet af bambuflöjter och en trumma.
Man åt varma, i bananblad invirade kalkon-tamaler och drack
majs-mjöd (chichä). I husen nere i byn firades festen på ungefär samma
sätt. I hvar enda hydda hade man på husaltaret, ett med brokiga
säfmattor täckt litet bord eller träblock, placerat mat och dryck åt
de aflidne. Rundt omkring detta husaltare hängde guirlander af
de gula dödsblommorna, de brokiga, metallskimrande bladen af
Tradescantia zebrina samt de eldröda skärmbladsrosetterna af
Poin-séttia pulcherrima, R. GR. På altarna såg man bananer,
zapo-ter, chirimoyas, apelsiner, fruktkolfvar af cacaoträdet, små säfkorgar
fyllda med tortillas och tamaler, majsrätter, en lerkruka med kokt
chokolad samt ett rökelsekar, från hvilket kopal spridde sin doft.
Intet af allt detta fick denna natt röras af festdeltagarne. Ute på
begrafningsplatsen såväl som vid hyddornas altaren ljöd kvinnornas
klagosång, blandad med gråt och verop.
Vid dödsfall svepes den aflidne blott i en säfmatta, placeras på
en lätt bår och bäres på axlarna till begrafningsplatsen. Jämte
liket nedläggas matkärl och redskap samt födoämnen, men detta
bruk är nu stadt i aftagande. Små barn iföras dräkter af ljusa,
glada färger - rödt, blått och hvitt - samt läggas på en liten
bambubår rikligt prydd med fladdrande pappersremsor i samma
färger, hvilken vanligtvis bäres till grafven af fyra unga
indiankvinnor under flöjters och trummors ljud. En sådan likfärd erbjuder
en ganska pittoresk anblick. När ett spädt barn jordas, nedlägger
modern i grafven ett stycke bamburör med mjölk från sitt eget
bröst. Kvinnornas jämmer och sorg vid de öppna grafvarna synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
