Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häft. 4
- Sjöforskningar i Lappland. Af K. Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjöforskningar i Lappland.
Af K. Ahlenius.
Ehuru Sverige är ett af de sjörikaste länder i världen, ha
likväl hittills endast ytterst få af dess många sjöar gjorts till
föremål för undersökning. Särskildt gäller detta om de stora
sjökedjorna i Lappland, hvilkas uppkomst och beskaffenhet utgöra
geologiska och geografiska problem af mycket stort intresse. Under
somrarna 1899 och 1900 besökte jag en stor del af de lappska
sjöarna, nämligen området från och med Vilhelmina i söder till
och med Kvickjock och Jockmock i norr, och undersökte därvid
särskildt de sjöbäcken, hvilka äro belägna tämligen parallellt med
hvarandra från norr till söder inom en och samma region. Mellan
den bottniska kustlinjen i öster och riksgränsen i väster kan man
nämligen i likhet med Högbom[1] urskilja fyra större regioner i Norrland
och Lappland, hvilka löpa ungefär parallellt med hvarandra inom de
nyss angifna gränsmärkena. Dessa regioner eller zoner äro: 1)
kust- och skärgårdsregionen, 2) de marina lerornas och älfaflagringarnas
region, 3) moränlidernas och myrarnas region, samt 4) fjällens och
de stora sjöarnas region. Denna sistnämnda region kan, som jag
sedermera närmare skall visa, lämpligast uppdelas i flera mindre
sådana; de stora sjöarna ligga nämligen till allra största delen
inom ifrågavarande zons östra gränsområde och kunna redan på
denna grund anses utgöra en region för sig. Härtill kommer, att
flera af dessa sjöar äro omgifna af siluriska bildningar, hvilka till
sin utbredning utgöra en fortsättning af silurområdet i Jämtland,
och hvilka som en mer eller mindre bred kil sträcka sig mot norr
upp i Pite och Lule lappmarker. Formationsgränsen mellan de
siluriska bildningarna i väster och de arkaiska i öster går ofta tvärs
öfver de stora sjöarna (fig. 1), men lämnar också en del af dem på
[1] Från svenska barrskogar (Skogsutställningens publikation). Sthlm 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ymer/1901/0406.html
