Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 4 - Väderleken under år 1901. Af Nils Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄDERLEKEN UNDER ÅR IQOI. 45 I
så lätt att inse, ty där afvek lufttrycksfördelningen i medeltal ej
nämnvärdt från den normala. Den enda anmärkningsvärda
olikheten är, att det låga lufttryck, som i regeln ligger öfver det torra
och heta höglandet i sydvästra delen af Förenta staterna med
centrum i Utah söder om Stora Saltsjön, var mera utprägladt än
vanligt. Detta låga lufttryck är emellertid ingen regnförande cyklon,
utan endast en af upphettningen förorsakad luftförtunning, samt är
för öfrigt mera skenbart än verkligt, ty detta land är en högplatå,’
hvars medelhöjd öfver hafvet ligger mellan i 200 och i 500 meter,
under det att enskilda partier ha en höjd af öfver 2,000 meter. Då
nu lufttrycket på denna upphettade högslätt reduceras till hafsytan,
så framträder å kartan därstädes i hafsytans nivå ett
cyklonlik-nande centrum af lågt lufttryck, som naturligtvis ej existerar i
verkligheten, eftersom där ej finns luft utan endast fast land eller
berg. Att det reducerade lufttrycket på detta ställe i juli 1901 var
lägre än vanligt, beror således antagligen endast på det redan
beskrifna förhållandet, att luftens temperatur under denna månad var
så ovanligt hög. Men betraktar man de enskilda dagarnes
väderlekskartor, finner man, att de cykloner och anticykloner, som eljest
bruka regelbundet efter hvarandra röra sig öfver Förenta Staterna
från väster till öster, voro svagt utvecklade och kraftlösa, så att
ett utmärkande drag för lufttrycket voro de oberäkneliga och
nyckfulla barometerändringarna från dag till dag och däraf följande
vindstilla i atmosfärens undre lager. Den förmodan ligger därför
nära till hands, att det höga lufttrycket öfver Nordatlanten
inverkade på Nordamerikas väderlek därigenom, att det hindrade de
därstädes i bildning varande cyklonerna att fritt röra sig österut
samt sålunda försvagade dem. Äfven är det troligt, att den stora
azoriska anticyklonen, som var starkare utvecklad än vanligt,
inverkade på väderleken i Förenta Staterna på det sätt, att en del
af den nedsjunkande och genom sammantryckning upphettade
luften från denna anticyklon öfversvämmade de öfre lufclagren i
Nordamerika liksom i Europa och hindrade molnbildningen liksom
här, ehuru anticyklonen i den förra världsdelen icke gjorde sig
bemärkt genom ökadt medellufttryck i hafsytans nivå,
I västra Europa däremot och särskildt i Östersjöländerna
framträder, såsom redan anmärkt, samma förhållande tydligt på kartan,
bild 7, men det visar sig naturligtvis ännu mera påfallande vid
granskningen af de dagliga väderlekskartor na dels genom
cyklo-nernas fullständiga uteblifvande under veckotal på en årstid, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
