Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
västgränsen sammanfaller med riksgränsen. Pä den norska sidan
åter, i »Grue finnskog», talas finska endast i några få gårdar
omkring sjön Röjden och något norr därom. Det är emellertid
blott i en enda by, som språket kan sägas ännu vara verkligt
lefvande, nämligen i byn Viggen i Nyskoga församling (på kartan
delad i Norra och Södra Viggen). Endast i denna by påträffade
jag nämligen yngre personer, som kunde tala finska språket och
väl också mer eller mindre flitigt begagnade det i dagligt tal.
Eljest var det öfverallt blott äldre folk, som kunde tala språket och
begagnade det sinsemellan. Åldersgränsen mellan de finsktalande
och de icke-finsktalande tycktes vid tiden för mitt besök vara
ungefär 35 år eller kanske ännu högre och torde således för
närvarande vara att anslå till 40—45 år. Det fanns dessutom
öfverallt en mängd både äldre och yngre personer, som voro alldeles
okunniga i språket. Finskans dagar äro sålunda räknade i dessa
trakter, och om tjugofem år torde väl ingen vidare använda detta
språk i dagligt tal, om det också då ännu finns kvar en del
personer, som förstå detsamma. Längre än språket torde kanske en
del etnografiska egendomligheter komma att lefva kvar här uppe.
Så t. ex. den intressanta näfverindustrien, konsten att af näfver
fläta allehanda i det dagliga lifvet begagnade föremål. De nu för
tiden mest kända och använda näfversakema äro ränslar (kontar)
och skor, hvilka senare äro mycket lämpliga att använda vid
slåtter på sanka marker. Dessutom kommer nog ett icke så litet
antal af pörten eller rökstugor att länge stå kvar och användas i
de gamla finntraktema. De bättre pörtena äro nämligen ljusa och
rymliga och hålla sig under vintern mycket varma med en relativt
liten vedåtgång. I stort sedt äro de ingalunda så obehagliga att
bebo, som man gärna skulle vilja antaga, och den fina röklukt,
hvaraf de äro uppfyllda, kan knappast sägas vara så synnerligen
besvärande.
Så vidt jag kunde se, betraktade finname försvinnandet af
sitt gamla modersmål - med ganska stor likgiltighet. Någon
utvecklad nationalitetskänsla sökte man förgäfves hos dem, och det
var ingen, som med stolthet och själfkänsla bekände sig vara af
finsk nationalitet — snarare tycktes man anse sin finska extraktion
som något underklassmärke, som man icke var angelägen om att
bibehålla. Särskildt tycktes de yngre vara allt annat än
intresserade för sina fäders språk, och den likgiltighet de visade detsamma
var kanske en och annan gång blandad med en smula förakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
