Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, om finnames tacksamhet mot bondekonungen. Men
missförhållandena voro för djupt rotade för att snart kunna afhjälpas.
Ännu under Gustaf Adolfs tid var finska allmogen ofta tvungen
att med vapen i hand försvara sig mot de genomtågande soldaterna,
och 1620 hotade bönderna i Rautalampi med ett nytt klubbekrig.
Adelns och ämbetsmännens godtycke tilltog. Genom de allt
talrikare forläningarna gafs åt en mängd svenska och utländska
adelsmän, liffländare, tyskar och till och med ryssar, husbondevälde
öfver förut fria bönder, och dessa herrar behandlade ofta finske
bonden på samma sätt, som de voro vana att behandla de lifegna
i deras egna hemländer. Detta kunde så mycket lättare gå för
sig, som Finland låg aflägset, och bönderna i de finska orterna
genom sin okunnighet i svenska språket ofta hade ännu svårare
än de svenske att göra sina klagomål hörda. I ett bref klagar
också konung Gustaf Adolf öfver att »mest alle utaf adeln i
Finland, såväl liffländare som de andre der boendes äro, fast
otillbörligen handla med de bönder, som de bekomma i förläning,
att de så utsuga, uttvinga och utarma dem, att många nödgas
öfvergifva hemmanen och draga därifrån, därigenom de alldeles öde
blifva; och när adelsmannen sålunda gjort hemmanet öde, kommer
han åter igen och beklagar sig ingen nytta hafva af förläningen och
begärer så att bekomma andra i stället; och när han då några
bekommer, gör han med dem lika som med de förra. En part,
som fbrläningar hafva, lägga ock hemmanen öde därföre att de
själfva skola fä bruka ägorna, ja de tvinga de öfriga
förlänings-böndema att häfda och bruka samma ägor husbonden till bästa,
och blifva sålunda de bönder, som något behållne äro, dubbelt
betungade.» Konungens »försparelsebref för alla förlänte bönder i
Finland» 1613 torde föga ha uträttat. De ständiga krigen tvungo
dessutom regeringen å sin sida att ytterligare betunga allmogen
med gärder och med utskrifningar, hvilka här skedde med långt
större hårdhet än inom det egentliga Sverige, och för hvilka finname
också voro så rädda, att många blott af fruktan för dem lämnade
landet. Endast småningom kunde landets tillstånd förbättras, och
det var först genom Per Brahes utnämning till guvernör i Finland
1637, som lyckligare tider började randas.
Under de olyckliga tiderna hade efter hand en stor mängd
finnar af nöden drifvits ur landet, och dessa sökte nu i
främmande länder vinna sin utkomst. Utvandringen tog sin början
under senare hälften af 1500-talet och tog särskild fart under klubbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
