Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andras», skrifver Cygnæus mânga år efteråt. Men ännu en
förargelse återstod honom: »När allt redan tycktes utageradt, upp-
trädde professor Nyblæus på talarebordet och höll ett föredrag
öfver den söta vaggvisan : litet gnabb ibland ... Och den visan
grep. Äfven han förnam i det tal, jag velat nedskrifva med mitt
hjärteblod, intet annat än litet gnabb. Jag räknar mig ännu i denna
stund till förtjänst, att jag motstod frestelsen att svara — och det
i annan än vaggstil. Det svaret hade blifvit ord och inga visor.»
Men Cygnæus hade redan gjort nog. »Träldomsnästet» trycktes
under en våldsam censur, hvilken framkallat korrespondenser till
svenska tidningar, däri generalguvernörens öfvergrepp,
ämbetsmannaund-fallenhet m. m. bjärt framhöllos, och uppträdet pingstnatten kom
genast fram i en korrespondens till Aftonbladet. Nyblæus och
Cygnæus grepo bägge in i tidningsträtan, och Cygnæus har två gånger
tryckt sitt tal med kommentarier. I en af dessa kallar han
påståendet, att han »gjort af med Nordenskiöld», »en bland den tidens
nedrigaste osanningar». Det var icke heller från Cygnæus,
förföljelsen mot Nordenskiöld utgick, det var från grefve Berg själf,
som få timmar efter uppträdet var underrättad därom, och när han
genom rektors försorg fått Nordenskiölds tal i koncept, fann, »att
nära nog högförräderi och majestätsbrott här förelåge, och vidtog
åtgärder att få brottet beifradt». Efter några dagars vistelse i
hemmet på Frugård fick Nordenskiöld en hälsning från en Berg
närastående finne att antingen be om ursäkt och skylla på
missförstånd eller genast resa utomlands. Valet gjordes ögonblickligen.
Med redan före promotionen uttaget pass reste han öfver till
Sverige. Stipendiet förklarades förbrutet och innehafvaren skild från
universitetet, men formlig landsförvisning lyckades Berg icke
utverka. Snellman deltog hvasst i tidningsstriden, både emot de
finska korrespondenserna i svenska tidningar och emot den finska
emigrationen till Sverige. »De blodlösa» — hvilkas blod ej svallade
för finskhetsifrandet i främsta rummet — få sin beskärda del. I
Reins biografi öfver Snellman (1899) går allt detta igen, humant
och välvilligt, men ej opartiskt. Där refereras ock ett stycke af
Nordenskiölds förgripliga tal för Finlands framtid, som han
ingalunda såg i »de nationellt finska sträfvandenas öfvermakt».
»Människan tecknar ju alltid den tid som komma skall med hoppets
Tosenfärg», säger Nordensköld. »Sjuklingen, som blott har några
få dagar kvar att lefva, hoppas på långa år af hälsa; slafven, som
från den tid han kan minnas, gått från en hand till en annan, dröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
