Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tromsö. Den 15 november landsteg Nordenskiöld i Göteborg, medan
Sofia fortsatte till Karlskrona, dit hon anlände den 26.
Utom de redan i det föregående omnämnda resultaten af denna
expedition, hade densamma att glädja sig åt rika skördar på de
olika vetenskapernas områden, vid hvilka jag dock ej här skall
uppehålla mig. Af särskildt intresse voro färderna på senhösten,
vid en årstid då alla andra fartyg lämnat dessa farvatten, öm de
ock, på grund af den stormiga väderleken, stundom voro mindre
behagliga. Det var ju med knapp nöd, som Sofia efter uppkomsten af
läckan räddades till hamn, och såsom tur får det väl betraktas, att
hon under reparationen i Kingsbay icke frös inne. Ett positivt
resultat i fråga om expeditionens hufvuduppgift blef, såsom v. Otter
framhåller,erfarenheten, att gränsen för navigabelt vatten befanns
obetydligt olika med hvad man förut kände om densamma, med den lilla
skillnad som betingades af den framskridna årstiden. »Den vidare
lösningen torde därför med mesta utsikt till framgång böra sökas
medelst slädfärd under våren, innan de å isen samlade snömassorna
förlorat sin skares (7). Själf säger Nordenskiöld, att expeditionen
visserligen ådagalagt, att man om hösten med fartyg kan framtränga längre
norrut än under sommaren, men äfven då hindras snart den vidare
ffamfärden af ogenomträngliga massor bruten is, och seglatsen blir
dessutom, till följd af kölden, mörkret och de med snöbyar förenade
stormame samt den svåra sjö, dessa åstadkomma bland drifisen,
så farlig, att risken icke motsvarar den ringa utsikten till framgång.
Själfva idén om ett öppet polarhaf motsäges af erfarenheten, och
den enda utvägen för att uppnå polen torde vara att öfvervintra
vid Smith Sound eller på Sjnöama och därifrån »under våren med
slädfärder framgå mot norden» (6).
Det var sålunda helt naturligt, att Nordenskiöld, för hvilken
lösningen af nordpolsproblemet fortfarande synes hafva hägrat, nu
skulle vara betänkt på en öfvervintring, för att på våren genom
slädfärder på isen framtränga mot polen. Men en sådan skulle
naturligtvis komma att ställa sig mycket dyr, och de nödiga medlen
hade sannolikt icke kunnat hopbringas, om icke Nordenskiöld genom
expeditionen 1868 hade kommit i förbindelse med Oscar Dickson,
hvilken rikligast bidrog till densamma. Nordenskiöld synes till
och med varit af den meningen, att icke ens denna expedition
skulle kommit till stånd, om icke Oscar Dickson varit, ty han har
vid ett tillfälle (8) till författaren skriftligen uppgifvit, att utan
Oscar Dickson skulle polarfärderna sannolikt slutat redan 1864. »Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
