Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Spetsbergens och Grönlands inlandsisar och under otaliga
utflykter på deras glacierer», kan han dock komma med
följande märkliga uttalande (1. c. sid. 1J5): »Reporna på
Skandinaviens berghällar härröra visserligen till en betydlig del från
direkt inverkan af glacierer. En stor del af dessa repor äro
dock åstadkomna af de långs kusten och i flordame drifvande
isbergen, äfvensom af drifisen, och dessutom torde repor
mångenstädes hafva uppkommit äfven på annat sätt, t. ex. genom en af
temperaturens växlingar orsakad af- och an-glidning mellan den
underliggande berghällen och det densamma täckande lerlagret»
o. s. v. För en glacialgeolog behöfver oriktigheten i ett dylikt
påstående icke framhållas, det visar endast, att Nordenskiöld icke
på allvar studerat de fenomen, om hvilka han uttalar sig. Repor,
förorsakade af hafsis, saknas visserligen icke helt och hållet, men
de äro sällsynta och likna föga de verkliga glacierrepoma. Det
är knappast antagligt, att Nordenskiöld ens någonsin iakttagit
sådana. Att en person icke med samma intresse kan ägna sig åt
ajlt, är ju naturligt, men en större försiktighet i hans uttalande
hade därför varit på sin plats, ty för den utanför stående måste
gifvetvis just hans ord på detta område väga tungt.
Men Nordenskiöld var minsann icke rädd för att framkasta
förklaringsförsök, huru egendomliga de än kunde synas. På tal
om mammutfynden i Sibirien heter det sålunda i Vegafärden
(I, sid. 397): »De tänder, som träffas vid Ishafskusten, sägas vara
mindre än de, som träffas längre söder ut, ett förhållande hvilket
möjligen kan förklaras sålunda, att under det mammuten
kring-ströfvade på Sibiriens slätter olika åldersklasser betade tillsammans,
och att af dessa de yngre, såsom mer rörliga och kanske mer
besvärade af flugor än de äldre, gått längre mot norden än dessa.»
Kommentarier må uteblifva. Nordenskiölds förtjänster på
det geologiska området voro så stora, att man gärna öfversåg
med dessa och liknande hugskott. Men de böra icke glömmas,
om man vill hafva en riktig föreställning om honom, sådan han
verkligen var.
Såsom vi ofvan sett, var Nordenskiöld mycket intresserad af
frågan om jordens forna klimat, och då växtfossilen i detta
hänseende fälla säkrare utslag än de marina djurförsteningama, hade
han fått en särskild förkärlek för de förra. Han hade ju redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
