Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med magnet utdragbara partiklar af metalliskt järn. Då samma
resultat ett år senare erhölls vid ett liknande försök i Finland,
och då Nordenskiöld på drifisfälten norr om Spetsbergen 1872
funnit ett grått slam, som likaledes innehöll metalliskt järn samt
fosfor, kobolt och sannolikt äfven nickel, drog han ej i
betänkande att förklara dessa ämnen såsom från världsrymden
nedfallna till jorden. Han var äfven mycket benägen att antaga
samma ursprung för den grönländska kryokoniten, det fina slam,
som förekommer i smälthålen på inlandsisens yta, ty äfven i
denna hade han funnit metalliskt järn samt spår af kobolt och
koppar. Men här kunde petrograferna ådagalägga, att slammet,
eller åtminstone dess hufvudmassa, hade terrestriskt ursprung, och
Nordenskiöld måste därför låta »antagandet, att kryokonitens
hufvudmassa varit af kosmiskt ursprung tills vidare förfalla».
Vår jord är liten, och det visade sig vid Krakataus utbrott
1883, att fint vulkaniskt stoft, som inkommer i de högre
luftlagren, med luftströmmarne kan föras nära nog jorden rundt.
Betänker man, att sot och andra partiklar dagligen bringas i
atmosfären med röken från eldstäder, fabriksskorstenar, masugnar
m. m. och att terrestriskt stoft vid stormar upphvirflas och
bort-föres från öknar o. s. v., så är det tydligt, att en stor försiktighet
är af nöden, då det gäller att afgöra, om ett nedfallet stoft är af
kosmiskt ursprung eller ej.
Nordenskiöld gick emellertid vidare på den inslagna vägen :
äfven passadstoftet skulle till sin hufvudmassa vara af kosmiskt
ursprung, ja så vore till och med fallet med den grönländska
basalten. Ty nu var han färdig med en helt ny teori om
jordklotets bildning, hvilken han framställde i sin uppsats »Om den
geologiska betydelsen af kosmiska ämnens nedfallande till
jordklotet, särskildt med afseende på den Kant-Laplace’ska teorien»
(1883). Han menade nämligen, att jbrden, äfven sedan den såsom
en själfständig massa afskilts från solen, i kvantitativt hänseende
alltjämt ökats genom äggregätion af kosmiskt kalla,
hufvudsak-ligen fasta partiklar, »att vårt jordklot från en obetydlig kärna
på detta sätt utbildats till den storlek det för närvarande äger,
och att det fortfarande ökas i nämnvärd mån genom aggregation
af kosmiska partiklar». Jordens käbna skulle utgöras af metalliskt
järn, motsvarande meteorjärnet, däromkring skulle graniterna
följa, härrörande från kiselsyferikä meteorstenar. I fråga om de
sedimentära bergarterna erkänner han, att »hufvudmaterialet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
