Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan rent blysilikat, endast med något kalk och mangan ersättande
blyet, och det senare är ett barium-blysilikat af ännu obestämd
kristallform. Slutligen beskrifver han i samma ovanligt
innehållsrika meddelande det såsom anflog på gediget bly förekommande
basiska blykarbonatet, för hvilket han föreslår benämningen
hydro-cerussit.
I några följande bidrag (5 och 7) beskrifvas dels en
toijords-och ytterjordshaltig uranpecherz från Garta fältspatsbrott vid
Arendal, dels också ett uransilikat från samma lokal. Ett följande
lämnar meddelande om ett nytt mineral, kainosit, af högst egenartad
sammansättning frän Hitterö i Norge; det utgöres nämligen af ett
basiskt kalcium-yttriumsilikat-karbonat. Man skulle nästan kunnat
vara berättigad att draga i tvifvelsmål att denna sammansättning
till-komme ett friskt mineral, och anse det för en sönderdelningsprodukt
eller mineralblandning, såvida icke samma mineral senare blifvit
återfunnet vid en helt annan lokal, Nordmarken i Värmland, där det
förekommer i helt annan mineralassociation och af alldeles annat
utseende, men med fullkomligt öfverensstämmande sammansättning,
sålunda gifvande en fullkomlig bekräftelse på riktigheten af
Nordenskiölds undersökning.
Hans Grönlandsexpedition 1883 och besök vid Ivigtuts
kryo-litbrott gaf anledning till ett par mineralogiska undersökningar,
nämligen af mineralen arksutit och gearksutit. Det visade sig
därvid, att det förra af dessa, som beskrifvits af Hagemann, icke
utgjorde ett enhetligt mineral, utan en blandning af fluorit och ett
annat mineral, som är identiskt med den förut af Brandt beskrifna
chioliten från Miask, och att således namnet arksutit bör utgå ur
den mineralogiska litteraturen. Hvad det förut ofullständigt kända
grönländska mineralet gearksutit beträffar, så visade Nordenskiöld
genom en analys af Lindström, att mineralet helt och hållet
öfverens-stämmer med den af Cross och Hillebrand analyserade gearksutiten
från S:t Peters Dorne i Colorado.
Återkommande till sina mineral med sällsynta jordarter
beskrifver Nordenskiöld i n:r 13 af sina Mineralogiska bidrag torit
från tvenne nya fyndorter i Norge, nämligen Linland vid
Lenes-fjorden och hamnen Svinör, båda nära Lindesnäs, och i det följande
al vit och anderbergit från Arendal och Ytterby. I ett senare
påvisar han, att det mineral från Horrsjöberget i Värmland, som
af Igelström beskrifvits under benämningen emfolit såsom ett
vatten-haltigt lerjordssilikat, i själfva verket utgöres af lerjordshydrat, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
