Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De äro på ytan svarta, inuti ljusgråa samt så porösa, att de häfta
på tungan och genast uppsuga det vatten, som gjutes på den friska
brottytan. Man kan häraf sluta, att stename icke voro smälta,
såsom Laplaces teori fordrar, utan att de bildat sig genom
aggre-gation i världsaltet».
Nordenskiölds sålunda redan väckta intresse för meteoriter
fick ny näring, då det lyckades honom att under
Grönlandsexpeditionen 1870 finna de stora jämblock, som sedan i litteraturen
lått benämningen Ovifak-jämet. De anträffades på sydkusten af
Disko-ön, och det största, hvilket påföljande år jämte en mängd
mindre stycken hemfördes till Sverige, uppskattas i vikt till omkring
25000 kg. Enär järnet var nickelhaltigt och visade de
karakteristiska Widmannstädtska figurerna, så förelåg grund att anse det för
meteoriskt, ehuruväl å andra sidan dess höga halt af kol syntes
tala däremot. Det viktigaste argumentet mot dess meteoriska
ursprung låg likväl däruti, att metalliskt järn med alldeles
liknande egenskaper anträffades i en basaltgång omedelbart vid
fyndorten, hvilket syntes göra den slutsatsen oundviklig, att
jämet var genetiskt bundet vid basalten. De forskare, som under
första tiden efter fyndet yttrade sig i frågan, delade också mest
Nordenskiölds åsikt, att meteoijäm förelåg: så Wöhler, Daubrée
och, med någon reservation, äfven Tschermak. Då emellertid
Steen-strup några år senare vid Asuk på nordsidan af Disko-ön på
betydligt afstånd från Ovifak funnit en jämförande basalt anstående,
och sedan det genom mikroskopisk undersökning visats, att jämet
i Ovifak-basalten förekommer i fina sprickor eller är dendritiskt
utsöndradt i bergarten och således tillhör densamma, så blef
Nordenskölds åsikt, enligt hvilken jämet förskrefve sig från ett enormt
meteorstensfall, som försiggått samtidigt med basalteruptionen (under
miocen-perioden), svårare att upprätthålla, och utom Steenstrup
förklarade sig äfven flera andra forskare, bland dem nu också Daubrée,
för, att jämfyndet vore af telluriskt ursprung. Denna åsikt vann
ytterligare stöd, då Steenstrup år 1880 fann jäm i basalt in situ
och i lösa block på flera ställen på Nordgrönland. Likväl har
Nordenskiöld aldrig velat öfvergifva sin i denna fråga från första
stund intagna ståndpunkt, hvilken han talangfullt och med
öfver-tygelse försvarar ännu 1883. Han framhåller järnblockens
karakteristiska meteoritform äfvensom järnets kemiska sammansättning,
som hufvudsakligen utgöres af metalliskt nickeljäm och öfver
huf-vud taget öfverensstämmer med t. ex. jämet från Cranbourne i
Ymer, içog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
