Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 13 mars 1872, i hvilka båda stoftfall han kunnat påvisa,
förutom ett svart, kolhaltigt ämne, äfven magnetiska
partiklar, bestående af metalliskt järn. Då man emellertid med skäl
kunde anföra, att dessa stoftprof blifvit insamlade i trakter allt
för nära mekaniska verkstäder, järnvägar oeh andra
industriella anläggningar, för att man med full säkerhet skulle kunna
påstå, att kolet ej härrörde från deras eldstäder och järnet ej från
de ofantliga massor af järn, som årligen af industrien förbrukas,
beslöt Nordenskiöld att förnya dessa försök vid sina arktiska
färder i sådana »från menniskoboningar mest aflägsna trakter af norra
hemisfären, som man kunde uppnå». Tillfällen härtill erbjödo sig
under Spetsbergsexpeditionen 1872—73, och fann Nordenskiöld
samma resultat, som vid sina tidigare snösmältningar i Stockholm,
nämligen ett svart pulver, innehållande magnetiska partiklar,
delvis i så riklig mängd, att de kunde uppskattas till 0.1 à 1
milligram på kvadratmetern, hvilka visade sig bestå af metalliskt järn.
För Nordenskiöld utgjorde detta ett starkt bevis för det
kosmiska ursprunget af åtminstone en del af stoftet, hvilket man icke
heller må undra öfver, enär de säkert bevisade förekomsterna af
terrestriskt järn då ännu voro högst få. Sedan dess har
förhållandet ändrat sig, i det att man funnit gediget järn af otvifvelaktigt
terrestrisk natur på en mängd ställen på jordytan, särskildt som
beståndsdel i flera basalter. Äfven den af Nordenskiöld såsom
afgörande för det kosmiska ursprunget betraktade halten af nickel
och kobolt kan numera icke anses hafva denna betydelse.
I en i Geol. för. förh. år 1886 införd uppsats redogör
Nordenskiöld enligt bref från en i Chile bosatt dr Karl Stolp för ett af
denne insamladt och af G. Lindström analyseradt stoft, som
nedfallit på Cordillererna i trakten af San Fernando, och som
ådaga-lades bestå af 74,59 järnoxid och 6,01 % nickeloxidul med spår
af koboltoxidul. Nordenskiöld anser, att detta stoft hvarken kan
utgöra »en vulkanprodukt från Krakatoa eller ett af luftströmmar
från aflägsna trakter medfördt terrestriskt damm. Dess betydliga
jämhalt jämte halten af nickel, fosforsyra, talkjord m. m. visar
tydligen, att stoftet, eller åtminstone dess hufvudmassa, härrör från
världsrymden». Samtidigt begagnar Nordenskiöld tillfället att i
fråga om det »röda skenet», som uppträdde i slutet af 1883 och
början af 1884, och hvars orsak just vid uppsatsens nedskrifvande
äfvensom långt därefter var föremål för en liflig diskussion inom
såväl lärda som olärda kretsar, förklara, att han »ingalunda kan ansluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
