Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cordillerer. Till dessa tre afdelningar fogar Nordenskiöld en fjärde:
stoft af tvifvelaktigt ursprung, hvilket han indelar i: A)passadstoft,
B) polarstoft. Det förra, som karakteriseras af sin halt af
kalciumkarbonat och lämningar efter organismer, har hufvudsakligen
studerats af Ehrenberg, hvilken efter långvariga studier kom till
det resutatet, att passadstoftet nedfaller från en stoftring, som
antagligen i ekvatorialplanet omgifver jordklotet. En stor del af
stoftet utgöres af kiselskelett efter mikroorganismer, af hvilka
enligt Ehrenberg en del ännu lefva i stoftmolnet. Till afdelningen
polarstoft hänför Nordenskiöld kryokoniten, det ofvannämnda af
v. Camerlander undersökta stoftfallet i Schlesien m. fl. ställen,
det senast beskrifna, som föll i Skandinavien den 3 maj 1892, m.
fl. Till sist uttrycker Nordenskiöld såsom sin åsikt, att för
närvarande Ehrenbergs hypotes om en stoftring af mycket stor
utsträckning, som parallellt med ekvatorialplanet skulle omgifva vår
jord, ger bästa förklaringen af såväl passadstoftet som
polar-stoftet.
Nordenskiölds arbeten och undersökningar om kosmiskt stoft
och meteoriter m. m. äro de, som rönt minsta erkännandet,
och beredde honom mest opposition af andra vetenskapsmän.
Det måste också erkännas, att de framlagda undersökningarna
understundom gåfvo anledning till berättigad kritik, t. ex. hans
första beskrifning på kryokoniten från Grönland. Men i det stora
hela torde man vid ett fördomsfritt bedömande fä medgifva, att
Nordenskiöld genom dessa sina arbeten fäst uppmärksamheten
på förut förbisedda eller knappast tillräckligt uppskattade
företeelser, hvilka utan tvifvel äro värda ett vidare studium.
Under senare åren var det ett annat ämne af spekulativ
beskaffenhet, som i hög grad tog Nordenskiölds intresse i anspråk,
nämligen de sällsynta jordarternas, särskildt de s. k.
gadolinit-jordarnas, atomvikt. Redan i sitt 1860 utgifna arbete hade
Nordenskiöld med benämningen gadolinitjord betecknat »den i naturen
förekommande blandningen af sällsynta jordarter, hvilka i kemiskt
hänseende kännetecknas genom fällbarhet med ammoniak,
fällbarhet ur svagt sura lösningar med oxalsyra eller ammoniumoxalat
och icke-fällbar het med neutralt kaliumsulfat». De i denna
blandning förekommande jordarterna, hvilka äro minst trenne i kemiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
