Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åren varit riktad åt det historiska hållet. Hans tystnad i detta
af-seende får dock ej tolkas så, som skulle han allt dittills varit helt
och hållet främmande för intressen, hvilka under den senare
perioden af hans lif voro de vida öfvervägande. Tvonne mindre
uppsatser visa tvärtom, att han redan då med lefvande intresse omfattat
den historiska utvecklingen af de vetenskaper, kemien och
mineralogien, åt hvilka han allt ifrån ungdomen företrädesvis ägnat sig.
Att döma af dessa uppsatser synes det ha varit hans stora
beundran för Carl Wilhelm Scheeles banbrytande verksamhet inom
kemien som ledt hans tankar åt det historiska hållet. I den första
af dessa uppsatser, anonymt införd i Farmaceutisk tidskrift för 1862,
skildrar han i korthet den berömde forskarens lif och verksamhet,
och i den senare, i »Framtiden» 1877, har han under titeln »Ett
blad ur de svenska naturvetenskapernas historia», såsom inledning
till en utförligare framställning af Scheeles vetenskapliga betydelse,
tecknat kemiens och mineralogiens utveckling i Sverige under den
af honom äfven i andra afseenden högt beundrade frihetstiden.
Men då själfbiografien nedskrefs, hade han också bakom sig
ett nära tjuguårigt arbete såsom arktisk forskare och
upptäckts-farare, och att just denna sida af hans vetenskapliga verksamhet
tidigt infört honom på den historiska forskningens fält är uppenbart
och lättförklarligt. Om för våra dagars naturforskare i allmänhet
behofvet att gå tillbaka till forna tiders erfarenheter och åsikter ej
är synnerligen framträdande, så är däremot förhållandet ett annat
för den praktiske geografen och i all synnerhet för upptäcktsfararen.
För honom är det naturligtvis en bjudande nödvändighet att
sammanföra och kritiskt behandla all tidigare vunnen erfarenhet; på
detta område äro ej blott vetenskapligt fastställda fakta af betydelse,
utan vid företagens planläggande äro äfven obildade sjömäns och
resandes iakttagelser, om de också blott delvis kunna tagas för
goda, oumbärliga rådgifvare.
Att den svenska polarforskningen redan från början sökt göra
sig till godo äfven sina äldsta föregångares arbeten är alltså
själf-klart och behöfver knappast framhållas. Berättelsen om 1861 års
expedition visar detta därigenom, att den innehåller ett rätt utförligt
kapitel om Spetsbergéns historia, men detta, liksom berättelsen i
öfrigt författadt af Karl Chydenius, stöder sig blott på lättare
tillgängliga källor; en i samma arbete intagen kortfattad framställning
af expeditionens chef, Otto Torell, om äldre försök att nå höga
nordliga breddgrader, sysselsätter sig förnämligast med föregångares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
