Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtecknat dels pseudo-upplagor af detta, dels icke-ptolemæiska
kartor tryckta före 1520, öfvergår han till att påvisa huru genom
tillfogande af nya kartor Ptolemæi »oikumene» utvidgades först
mot norr och nordväst och senare kom att omfatta de
nyuppda-gade trakterna i Nya världen, i Afrika och Asien. Härvid belyses
ingående det egendomliga och intressanta faktum, att långt efter
det Columbus och Vasco da Gama samt deras efterföljare genom
sina bedrifter omskapat den gamla föreställningen om jordytans
utseende, den alexandrinske geografens auktoritet var så
öfverväl-digande, att man icke tilltrodde sig att undertrycka hans föråldrade
kartbilder, utan blott med tvekan och småningom till dem fogade
nya, på hvilka den förändrade uppfattningen mer eller mindre fick
göra sig gällande. Det första af dessa nya tillägg till det
ptolemæiska verket var kartan öfver den Skandinaviska norden, hvarom
den antika geografen haft ytterst ofullständig kännedom.
Facsimile-Atlas redogör utförligt for nordens äldsta kartografi äfvensom for
de äldsta tryckta kartorna öfver Nya världen samt för glober och
globtryck från 1400-talet och förra hälften af 1500-talet, hvartill
ansluter sig ett särskildt kapitel om kartprojektionslärans utveckling
under samma tid.
Författaren öfvergår härefter till en närmare behandling af
slutet af den period, som han benämnt »kartografiens
inkunabelperiod», eller tiden mellan 1520 och 1550, hvilken kännetecknas
däraf, att kartteckningskonsten utvandrade från Italien till länderna
norr om Alperna och fick sitt stamhåll i Tyskland. Detta skedde
väl på bekostnad af det artistiska och tekniskt fulländade i
utförandet, men tillbakagåendet i karttryckarekonsten motvägdes,
såsom Nordenskiöld påvisar, af en böljande större själfständighet
och frigörelse från den antika urbilden. Afven detta kapitel
innehåller en utförlig kritisk-bibliografisk förteckning öfver den
ifrågavarande periodens kartarbeten samt beledsagas, såsom arbetets
öfriga delar, af en mängd facsimiler.
Facsimile-Atlasens slutkapitel innehåller en skildring af
»öfver-gången till och begynnelsen af den nyare tiden» inom kartografien,
eller den som karakteriseras af de begynnande topografiska
mätningarna. Härvid framhålles den betydelse som tillkommer de fyra
framstående geograferna Jacopo Gastaldi, Philip Apianus,
Abraham Ortelius och Gerhard Mercator, af hvilka de båda förstnämnda
ännu väsentligen tillhörde öfvergångsperioden. Ortelii »Theatrum»,
som utkom 1570, bildar åter gränsmärket till den nämnda nya tiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
