Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva lika oriktigt, som om man af naturen i det öfriga Sveriges
yttre skärgårdar och öppna fastlandskuster ville sluta sig till det
inre landets naturförhållanden. I synnerhet vore det oriktigt att
ur en på sådant sätt vunnen erfarenhet vilja bedöma det inre
landets odling och odlingsmöjligheter. Hvad kust- och
skärgårds-regionen i detta hänseende har att uppvisa är ju i regeln intet eller
försvinnande litet. Först om man kommer in i skyddade vikar och
sund, bölja odlade eller odlingsbara marker att här och hvar
framskymta. Det populära föreställningssättet är nog det, att det för
stormame exponerade läget är en väsentlig och direkt orsak till
frånvaron af odling och odlingsbygd i skärgårdsregionen. Att denna
uppfattning är föga grundad, kan man emellertid lätt öfvertyga sig
om vid en jämförelse med många andra för stormame lika mycket
exponerade trakter, t. ex. i Skåne och Danmark, på Öland och
Gotland, där intet skärgårdsbälte skyddar de odlade markerna för
vindames våldsamhet. Förklaringen till skärgårdens sterilitet ligger
uti den nästan totala frånvaron af odlingsjord inom denna region.
Man ser där i alla öppna lägen endast uppstickande, från lösa
jordlager frisköljda klippor eller hällar och mellan dem eller vid deras
fot klapper, svallgrus och strid sand.
Alla de finare jordpartiklar, som ursprungligen varit inblandade
med stename och de gröfre komen och med dem bildat ett
berggrunden skylande moräntäcke, ha af vågor och bränningar utsköljts
och afsatt sig i skyddade lägen på hafvets botten, i sund och vikar.
Denna process, som vi kunna direkt iakttaga vid den nutida
strandlinjen, där bränningar slå emot strandsluttningarna eller spola öfver
de uppstickande grunden, har lämnat tydliga märken efter sig äfven
långt ofvanför den nivå, som numera nås af vågorna. Högt uppe
på de mot hafvet vettande sluttningarna, äfvensom i sänkor och
skrefvor mellan de högsta fritt liggande bergknallarna, finna vi
likadana klapperfält, strandvallar och sandaflagringar, som vid de
nutida stränderna, och alla öppet liggande upphöjningar ha där,
liksom vid den nutida vattenlinjen, blifvit frisköljda från lösa
jordlager, så att berggrunden går i dagen, fullkomligt renspolad eller
blott betäckt af större block, som bränningarna ej mäktat röra.
Den landhöjning, hvarom dessa företeelser bära vittne, fortgår ännu
i vår tid och bringar ständigt nya delar af hafsbottnen inom
bränningarnas räckvidd, på samma gång som strandlinjen förskjutes utåt
och nedåt. Härunder nedspolas undan för undan, allt efter
höjningens fortgång, de finare sediment, som förut kunnat afsätta sig,
Ymer /çoi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
