Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på enstaka ställen, såsom på Alnön, i Skellefteåtrakten och i
Norrbottens skärgård. Märgelförekomstema bestå af mussel- och
snäck-blandade jordslag, »skalgrusmärgel» ; de äro i allmänhet mycket
lokala och ha icke vunnit någon större användning till
jordförbättring. I teoretiskt hänseende ha de ett visst intresse såsom ännu
ett bevis för landets forntida nedsänkning under hafvet. De
musslor och snäckor, hvilkas skal hopats till sådana skalgrusaflagringar,
tillhöra nämligen samma fauna som nu lefver i Bottenhafvet och
Östersjön. Skalgrusförekomster af detta slag äro icke kända i
Norrland till större höjd än inemot ioo meter öfver den nutida
hafsytan. Det är också antagligt, att de icke förekomma mycket
högre, ty först när landets höjning fortskridit så långt, att kustlinjen
låg på denna nivå, antog Östersjöbäckenets djurvärld den karaktär,
hvarom dessa skal bära vittne. Förut hade det varit afstängdt från
världshafvet och haft sött vatten ( » Ancylustiden » ), och därförut var
det ett instängdt ishaf (»Ishafstiden»); från dessa bägge skedens
sand-och leraflagringar inom denna region i Norrland känner man icke
ännu några skalanhopningar eller andra djurrester.
Moränlidernas och de stora myrarnas region.
Det breda bälte af Norrland, som åt öster gränsar till nyss
beskrifna region och åt väster når fram emot fjällen och de mellan
dem belägna stora sjökedjorna, har sin fysionomi i hög grad
bestämd af istidens moränbildningar. Med växlande, ofta mycket
betydlig mäktighet är moränjorden utbredd såsom ett nästan
alldeles sammanhängande täcke öfver höjder, dalar och lågmarker.
I stället för de från lösa jordslag frisköljda bergshöjderna under den
marina gränsen har man här de moränbetäckta bergen och lidema,
som endast undantagsvis och då mest i branter, där moränjorden
icke kunnat blifva liggande, visa framstickande klippor. I många
trakter inom denna region kan man inom milsvida områden
för-gäfves söka efter blottad fast berggrund, om bergformema icke
äro mycket brutna och branta. Och ännu mera gäller detta
om dalgångar och lägre marker, där moränmaterialet sämlat sig
med ännu större mäktighet. Det är där vanligen vid de djupt
nedskurna älffåroma, som bästa utsikten finnes att påträffa fast
berg. Inom denna region är icke häller moränen, såsom fallet är
med lägre marker inom den föregående, betäckt af marina leror
och älfsediment, utan moränjorden skulle äfven i dalgångar och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
