Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lermarker samt på torfmossar och myrar, hvilka lättare och
med mindre kosthad kunna odlas, gör att man icke behöfver anlita
denna stenbundna och svårbrutna mark för odling. I äldre tider,
då jordbruket befann sig på ett mera primitivt stadium, och då
andra arbetsförtjänster icke spelade någon med de nutida jämförlig
roll, blef däremot moränmarken upptagen till åker, i synnerhet
närmast intill gårdarna, som ofta äro förlagda på moränbackar eller
sluttningar. Detta slags hemåkrar, »gammalåkrar>, som de nu ofta
kallas, bildade i äldre tider större delen af den öppna åkern och
användes såsom sådan årtionde efter årtionde, medan foderskörden
mera baserade sig på naturliga ängar. Det var ett jordbruk, som
väsentligen hade samma karaktär, som jordbruket mångenstädes
ännu har inom nästa region. Den relativt ringa åkerarealen och
dess läge omedelbart invid gårdarna möjliggjorde en kraftig
gödsling. Detta jämte moränjordens, om man bortser från dess
ursprungliga stenbundenhet, i allmänhet ganska gynnsamma mekaniska
och kemiska sammansättning gjorde, att man därå kunde med detta
enskiftesbruk erhålla goda skördar, hvartill också bidrog, att dessa
åkrar ofta voro belägna intill större sjöar eller på mark, som höjde
sig öfver omgifvande lågmarker och i ena som andra fallet sålunda
voro relativt frostfria. Att dessa moränjordens företräden
emellertid icke uppväga olägenheterna, synes otvetydigt framgå däraf, att
den praktiske jordbrukaren, trots den kända benägenheten att
fast-hålla vid gamla metoder och sedvänjor, numera i regeln för sina
nyodlingar använder antingen de förut beskrifna sedimentära
jordslagen eller också den på dem hvilande torfjorden.
Torfmossarna och myrarna inom denna region ha allmänt lera
eller närstående moarter till underlag, såsom naturligt är, då dessa
sediment i regeln afsatt sig på lågmarker och i sänkor, där
betingelserna för torfbildning företrädesvis finnas. Forsumpningen af
lågländ moränmark har visserligen också mångenstädes ledt till
torf-mossbildningar; men det är nästan alldeles uteslutande den
förstnämnda kategorien, som blir föremål för odling. Detta beror dels
därpå, att, allrahelst då torfvens mäktighet är obetydlig, det
förstnämnda underlaget i och för sig är bättre ur odlingssynpunkt, dels
också därpå, att myrar med moränbotten, på grund af dennas
ojämna beskaffenhet, äro svåra att på ett effektivt sätt utdika.
Denna regions brist på kalksten och märgelartade jordslag innebär
emellertid en olägenhet, som reducerar de i öfrigt ofta godartade
myrmarkernas värde som odlingsjord. Kalksten förekommer endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
