Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 öre till Ljusdal socken», »skatt 2 öre till en bonde i Hassela»
o. s. v. Hade finnen slagit sig ned på »kronans allmänning» på
ej allt för långt afstånd från trakter, där bygdens folk hade sitt
fäbote, kunde det nog hända, att han fann säkrast att också söka
träfFa någon öfverenskommelse med bönderna. Det händer därför
ej sällan, att man i de ifrågavarande jordeböckerna träffar en sådan
uppgift som t. ex. om torpet Galfven: »skattar två öre till kronan och
två till Alfta socken», eller om ett annat finntorp: »skattar i1/» öre
till kronan och till en bonde i Ljusdal för en fäbodvall 1 öre».
Men det var icke alltid, som bosättningen skedde alldeles på
detta sätt. Allt efter som strömmen af invandrare ökades, växte
också svårigheterna att noggrant kontrollera densamma. Till dc
redan utsynta finntorpen kommo ofta efter hand en mängd
»lösfinnar», hvilka här fingo användning som arbetare åt de förut
bofaste finname eller ströfvade omkring från det ena stället till det
andra, lifnärande sig af jakt och fiske. Det blir snart vanligt, att
en hel del sådana finnar också slå sig ned, svedja och upptaga
nybyggen utan något tillstånd vare sig af kronan, socknen eller häradet.
Sådant kunde emellertid denna tid så mycket lättare gå för
sig, som någon direkt kollision med de förutvarande invåname i
landet ej med nödvändighet behöfde komma i fråga, då finname i
regeln slogo sig ned i trakter, som lågo på rätt långt afstånd från
den förutvarande bygden, samt dessutom voro af sådan
beskaffenhet, att svenskarne endast mera undantagsvis kunde använda dem,
åtminstone för direkt uppodling.
Vi hafva i det föregående lämnat en kort antydan om den
geografiska utbredningen och karaktären af den svenska odlingen
under den ifrågavarande tiden inom de landskap, som förnämligast
berördes af den finska invandringen, och framhöllo då det allmänt
kända förhållandet, att bebyggelsen och de odlade trakterna här
så godt som uteslutande äro att söka inom de områden, som ligga
nedanför den högsta marina gränsen, i de marina lerornas och
älf-sandsaflagringamas region, ett förhållande som för öfrigt ännu i
dag i det stora hela har sin giltighet. Det finnes visserligen många
undantag från denna regel, särskildt i de trakter, där bergsbruket
åstadkommit andra förhållanden. Men i allmänhet gäller den ofta
i de minsta detaljer, till hvilket förhållande man kan få en tydlig
illustration genom att t. ex. för vissa trakter at Västmanland eller
Värmland jämföra det ekonomiska kartverkets kartor med en
geologisk karta, som visar de marina lerornas utbredning. Gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
