- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
363

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emellan dessa och moränmarken sammanfaller ofta nästan alldeles
med gränsen mellan åkermark och skog.

Det ligger närmast till hands att söka förklaringen till detta
förhållande däri, att moränmarken är mindre fruktbar än lerorna
och älfsandsaflagringarna. Men det synes ingalunda vara afgjordt,
att sä är förhållandet. Visserligen är det så på många ställen,
särskildt där leran är kalkhaltig. Så är jordmånen på skånska
slätten ojämförligt mera bördig än det inre Smålands moränmark.
Men om man jämför t. ex. de magra sandaflagringama kring
Klar-älfven och Västra Dalälfven med den bästa moränjorden i
finnskogen kring sjön Röjden, för att nu ej nämna åtskilliga trakter i
de östra finnskogame, torde saken ställa sig betydligt annorlunda,
och, som jag tror, jämförelsen utfalla betydligt till förmån för
åkerjorden på moränmarken. Åtminstone står den icke i något afseende
tillbaka för jorden i älfdalame, hvars värde på många ställen också
ytterligare förminskas genom den skada, som vårfloden här
åstadkommer. Att den svenska bygden emellertid nästan undantagslöst
håller sig nere i dessa dalar, beror på andra förhållanden. Först
och främst voro dessa trakter med afseende på kommunikationerna
ofantligt mycket lättare tillgängliga, i en tid då sjöar och floder
voro så godt som de enda kommunikationsledema. Men detta
förklarar ej allt, alldenstund i regeln äfven de nära intill floddalarno
liggande moränmarkerna befinnas vara ouppodladc och ofta,
exempelvis i Västerdalame, kunna bilda milslånga af brott i den eljest
sammanhängande och täta bebyggelsen invid floden. Förklarigen
är emellertid ej svår att finna. Älfsandcn kan visserligen med
afseende på sin fruktbarhet i många fall stå tillbaka för moränjorden,
men den har i stället ett betydligt företräde framför denna, som
gör den mycket begärligare för odlaren. Den är nämligen mycket
lättare att uppodla. Har man huggit ned skogen och tagit bort
trädrötterna, erbjuder den icke några vidare svårigheter för plogen.
Helt annorlunda beskaffad är moränmarken. Borttagandet af träd
och rötter är här ofta den minsta svårigheten. Ett nyss afbrändt
svedjeland på sådan moränmark (se fig. 5, sid. 371) kan ge en liflig
föreställning om hvilka svårigheter här möta odlaren. Marken är
så tätt besatt med sten, att man på sina ställen nästan kan få
intrycket af en något illa stenlagd gata. Knappt på tio ställen —
berättar Nordmann1 om ett svedjeland, som han såg vid Röjden —
fanns så stort mellanrum mellan stenarne, att man kunnat sticka

1 Nordmann, Finnarne i mellersta Sverige, si<l. 74. Ilälsingfors iSSS.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free