Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flere dagar, och då den upphörde, lågo blott de gröfsta
trädstam-marne kvar på sotfallet, där nu all mossa och annan växtlighet var
försvunnen, så att stename öfverallt stucko fram nakna och hvita
ur den svartbrända marken. Innan ännu askan svalnat, skyndade
sig finnen att, så godt sig göra lät, uppluckra marken mellan
stename med ett primitivt redskap, bestående af en ung gran med
några vidsittande korta grenar, ett redskap som man för öfrigt under
namn af fallhacka i samma eller något förändrad form användt på
svedjeland på många andra orter i Sverige. Ett annat redskap,
som också användes, var ett slags harf, bildad af hopbundna klufna
granspjälor med vidsittande långa grenstumpar.
När marken på detta sätt blifvit uppluckrad, sådde finnen i
densamma sin »fallråg», en småkomig, tufvig, i smaken
sötaktig-varietet af rågen, och följande år kunde han af densamma få en
vacker skörd. Men
redan samma år kunde
han få skörd af sitt
rofland, hvartill han
hade utsett den bästa
delen af svedjelandet.
Fig. 6. Fallhacka. Efter teckning i Segerstedts samlingar. Rofvorna Utgjorde en
viktig del af finnens
föda; för öfrigt fick han, under afbidan på att rågen skulle mogna,
lifnära sig af hvad jakten och fisket kunde förskaffa honom. Under
de första åren torde det ej heller hafva mött några svårigheter att
på detta sätt erhålla lifsuppehälle, ty det fanns godt om villebråd
i skogame, och finnen var en duktig jägare.
Medan säden växte på svedjelandet, hade finnen brådt med
att uppföra en ordentligt timrad bostad. Traditionerna från flera
olika håll berätta med så stor öfverensstämmelse, att det ej gärna
kan betviflas, att de timrade bostäder, som finnarne först begagnade,
hade eldstaden i midten, de voro således sådana »stekarehus», »stärs»,
eller »eldhus», som jämväl på svenskbygden voro vanliga, och som
ännu finnas kvar på åtskilliga ställen. Det är sålunda nog säkert, att
finnarne stundom bott i sådana hus, likasom att de bott i kåtor, men
direkt afsedda till boningshus torde dessa hus, om hvilka vi längre fram
skola tala, icke hafva varit under så sen tid, som här är fråga om,
ehuruväl på andra håll inom Skandinavien sådana hus med eldstaden
midt på golfvet ännu på 1600-talet och till och med senare
användes till boningshus. Denna bostadstyp, med äril midt på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
