Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till undantagen. Om man hade ria, som vanligt var åtminstone vid
större svedjefall, skedde såväl torkning som tröskning i denna.
Den uttröskade rågen torkades sedan ytterligare i solen på
heta berghällar så väl, att den — om den ej genast hemtogs —
kunde utan att taga skada förvaras vintern öfver i lårformiga, med
näfver klädda gropar1, »ruispumoja». Af dessa fiornor, som
jämväl användes vid själfva tröskningen1 2 * samt till förvaring af rofvor,
finnas på många håll märken i behåll.
Rian var i vanliga fall den enda byggnad, som uppfördes vid
dessa aflägsna svedjefall. Det hörde nämligen åtminstone under
äldre tider till undantagen, att någon finne, i likhet med hvad inom
svenskbygden däremot var regel, anlade några fäbodvallar. I sina
sockenbeskrifhingar öfver Hälsingland8 omtalar sålunda den förut
nämnde prosten Broman jämväl de i hvarje socken befintliga
finn-torpen, och det är hos honom en stående anmärkning, att
»fäbodvallar här inga, såsom på andra finnskogar», emedan »mulbete
finnes tillräckligt». Längre fram blef visserligen förhållandet
annorlunda, hvartill ej blott svenskbygdens exempel utan i all
synnerhet de förändrade förhållanden i finnbygderna, som åstadkommos
af inskränkningen i svedjandet samt befolkningens tillväxt, torde ha
bidragit. Schröder omtalar4 sålunda såsom ej ovanligt i Värmlands
finnskogar, att, om flere finnar slagit sig ned så nära hvarandra,
att betet blef knappt, brukade de uppföra fäbodar på något ej allt
för aflägset berg. Här hade de då år efter år huggit svedjeland
och på något väl afröjdt sådant utbredt gödsel, hvarigenom
synnerligen goda gräsvallar bildades. Invid dessa uppfördes pörte,
kokhus, fähus och en »kved» eller inhägnad för småkreaturen, allt
vanligen af mycket primitiv beskaffenhet, då det ej sällan hände,
att man nästan för hvarje år flyttade till en annan plats.
Den form af åkerbruk, som i böljan nästan uteslutande kom
till användning såväl i närheten af finnens bostad som längre bort,
var sålunda svedjandet. Svedjebruket kunde, i motsats till hvad
man ofta föreställer sig, vara ganska gifvande. Fernow5 uppger
till exempel, att en värmländsk finnbonde på hans tid fått ända till
1 Sc Vestblads ber. till Pro Fide 1774 iOrsa kyrkas arkiv, tryckt hos Sio.vs Erik
Anderson, Forntida minnen. Falun 1895.
5 Bromander, anf. arb.
* Glysisvallur, 3 fl. Manuskript i Gestr.-Hälsinge nations bibliotek i Uppsala.
4 Anf. arb., sid. 27.
4 Beskrifning öfver Värmland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
