Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o:de och en annan 77:de komet af sitt svedjeland. Om dessa
uppgifter äro riktiga, visa de naturligtvis blott ett kanske alldeles
enastående undantag. Något som torde vara fullt säkert är
emellertid, att svedjebruket var betydligt mera lönande än det dåtida
åkerbruket. Så berättar landshöfding Mömer i sin beskrifhing öfver
Värmland 1 på tal om Gräsmark, att skörden af vårsäden på de
vanliga åkrame sällan uppgick till det 41de komet, under det att
rågen på svedjefallen gaf det 7:de. Och i beskrifningen öfver
Närke 1 säger han, att man (vid Nya Kopparberget) af en tunna
stridsäd på den vanliga åkern (år 10 tunnor eller mera vid god
väderlek, »men efter en tunna finnråg, som här brukas på
svedjefall, 20 tunnor och ibland långt mera». Liknande uppgifter finnas
i mängd. En noggrann kännare af Hälsinglands finnbygder
berättar, att här ingen åker ansågs så god som svedjan, och att
svedjeland ända uppe i Los stundom burit mera än det trettionde
komet.1 * 3 4 Och Johan Johansson i Noraskog omtalar1 från nuvarande
tid ett rågfall vid Saxån i Femebo, som efter il/2 tunnas utsäde
gaf 42 tunnors skörd. Icke underligt, om finnen under sådana
förhållanden gärna svedjade.
Det måste dock anmärkas, att en jämförelse mellan åkerns
och svedjelandets afkastning med afseende på arealen naturligtvis
skulle ställa sig mycket mindre gynnsam för det senare. Ty man sådde
mycket tunt på svedjelandet, »sju korn på kalfskinnet».5 I alla
händelser fanns det under svedjandets gyllene tider trakter i
finnmarken, där sveden gaf råg ej blott till det egna behofvet utan
äfven till afsalu. Vestblad omtalar sålunda i sitt förutnämnda bref
1774, att det fanns en tid, då man från bygderna i Dalarne brukade
bege sig till Nås finnmark för att köpa säd. De norska finname
sålde också under äldre tider råg ned till köpstäderna, hvarom för
öfrigt deras gängse benämning i Norge, > rugfinner », ännu erinrar.
Då finname först slogo sig ned, saknade de naturligtvis kvarnar,
i hvilka de kunde mala sin råg. På många ställen, såsom i Torp
och Borgsjö, skola de därför ha kokat rågen, tills den blef så mjuk,
att de kunde stöta sönder den. På andra ställen torkade man den
1 Mskr. i Kgl. Bibi.
3 Kort Ekon. beskr. öfver Nerike. Mskr. i Kgl. Bibi.
3 Segerstedts samlingar.
4 Noraskogs arkiv II, sid. 334, not.
6 Bkumandkr, sid. 269.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
